Archive | januari 2012

måndag morgon

Inatt fick jag inte sova alls.  Eller jo, lite. Några timmar hit och dit. Hunden låg och pep vid halv tre för att hon behövde gå ut. Missförstå mig inte. jag tycker det är bra att hon säger till istället för att göra ifrån sig inomhus, men det är lite jobbigt när det är jag som alltid vaknar av henne. Hennes pipljud är så försiktiga och ljusa.
Nåväl, hon fick en sväng i trädgården. Sen var hon nöjd.
Därefter satte katten igång. Hon började med att skrapa och slicka på insidan av en garderobsdörr för att komma åt tejp/klisterlappar. Det belönade jag med en kudde. Då hoppade hon upp i nischen och skrapade och jamade vid garderoben.
Hon fick lite mutter och spott och fräs och lugnade sig lite. Hon gick och åt. Sen hörde jag hur hon hulkade. Mycket riktigt. Hon kräktes från fönsterbrädet ner på golvet. Jag fick tävla med hunden om att komma först till köket. Så var det bara att torka kattkräks vid fyra på morgonen. Awesome.
Sen blev klockan dags att gå upp och det var bara att göra. Hunden fick käk och sen en kort promenad. Jag hade tänkt blogga om att kattmötena har gått så himla bra på senaste tiden… men.. givetvis träffar vi på katter på morgonpromenaden.

Den första katten satt inte märkvärdigt nära. Den bara var där och jag gick förbi som om det regnade. Men då vi passerat började Shiva dra och hoppa mot katten. Jag fick med hjälp av kopplet i ena änden och knuffar på hennes rumpa med mitt knä, kämpa för att hålla huvudet framåt och rumpan bakåt. Till det gick jag i ett raskare tempo. Det var ändå en jobbig match. Hur som helst kom vi förbi och det var inget mer med det. Men så kommer vi nästan till slutet och då kommer en katt som jagar. Mera brottning. Det var tur Shiva inte såg att det var en hare katten smög på.

Nu är det snart dags för långpromenad. Blir nog midjebältet och joggingspåret. Ingen jogging dock, funkar inte i mina kängor. Dessutom har jag lyckats slita ut kängorna så jag går snett på ena foten. mindre skönt.

Idag väntar jag besked från CSN.. jag väntar på paket från Engelssons och paket från bokhandeln. Hoppas jag får alla.
Nu promenad, sen mer hemsideprogrammering. Om jag bara kunde få databasen att samarbeta.

Annonser

upp och ner

Vi har njutit både framgångar och nederlag de senaste dagarna. Vissa dagar går Shiva utan att dra i kopplet och lyssnar som aldrig förr på minsta skoskrap eller lätt koppelsträckning. Sen har vi promenader då hon drar som Nordanvinden och allt annat är roligare än matte. När mörkret har fallit kan jag förstå att det är svårt att koncentrera sig. Med alla dofter och ljud. Det finns mycket rådjur, harar och katter i området. För att inte tala om ekorrar.

Kontaktträningen går sakta frammåt och Shiva söker kontakt lite oftare än förut. Hon har fortfarande svårt för det och ibland får man vänta länge om man är utomhus. Mer övningar inomhus helt enkelt tills det sitter som smäcken.

Har tittat på nästan hela första säsongen av Terra Nova. Fick den rekommenderad av kompisar och jag gillade den. Konceptet är bra. Skådisarna är bra. Tyvärr brister den på vissa ställen. Som att militären som skickats till den nya kolonin inte har vett att röja en ordentlig perimeter kring maskhålet där alla kommer igenom. En enda sketen självmordsbombare kan förstöra allt.

Usch, vill verkligen att det ska bli vår nu. Varmt och gött ute. Har så mycket med trädgården att fixa. Och det är bra mycket trevligare att vara ute med hunden när det är fint, varmt och man kan sätta sig på marken var som helst och bara vara.
Våren får jättegärna dyka upp snart..  inte för att jag tror att den kommer göra det… men det skadar aldrig att hoppas.

I övrigt håller jag på att försöka friska upp mina programmeringskunskaper vad gäller hemsidor. Lite databaskopplingar och annat. Kanske blir det en hemsida snart. Vi får se.

Summa summarum

Det har inte varit några SÅ hemskt händelserika dagar.  Men för att sammanfatta det viktigaste:

-Rammsteinbiljetterna är fixade och i säkert förvar.
-Hotell till Rammstein-konserten är bokat.

-Jag har varit på min inskrivning till Omvårdnadsprogrammet. Det var lite rörigt och jag kände mig rätt gammal. Jag är dock glad att jag får lite försprång tack vare min biologiutbildning. Jag kan redan funktionen och uppbyggnad av kroppens organ. Nu ska jag bara få lite vårdsammanhang kring det och lära mig mer om symtom. För att jag läser på distans så får jag en massa uppgifter att skicka in skriftligt. Därutöver ska jag boka in handledarmöten för att diskutera hur det går samt boka in för vissa moment som måste göras praktiskt.
Ett problem som dykt upp, som jag ska diskutera med dem, är praktiken. Den sträcker sig in i maj. Kan bli problem om jag nu får ett visst sommarjobb. Men det får jag försöka diskutera med dem.

Igår kväll var vi hos goa vänner och fick god mat. Ugnsbakad lax, ris, haricot verts och romsås. Mums! Till efterrätt blev det äppelpaj och vaniljsås. Det landade gött i magen. Hunden var helt knasigt glad över att vara där. När vi skulle hem var hon helt knasigt glad över det också. När vi kom hem däckade hon ganska omgående i säng. Stackars skruttvovve. 😛 Vi gick o lade oss inte alldeles långt efter hunden. Sen sov iaf jag till halv åtta imorse, hunden också. Katten hade en klo-gnissel-serenad vid 5 snåret men då fick hon en kudde i huvudet av mig.

Men nu är dagen igång och jag ska straxt börja med min första uppgift för skolan. Måste också hitta min första kursbok. Därutöver hoppas jag på att få studiestöd. Annars vete katten hur det går. Det borde inte vara några problem.

I övrigt blir det nog mycket film i bakgrunden idag. Lite Pitch Black. Eller Indiana Jones. Vi får se.

Popcorn

Imorse var vi uppe i arla morgonstund. Marcus skulle iväg och jobba och därmed var vi uppe vid fyra. Men sedan var vi tre stycken som gick o lade oss igen. 🙂
Vid sju halv åtta vaknade vi och gick ut på promenad efter hundfrukost. Det blev en kortare runda men Shiva verkade nöjd för sen gick vi och lade oss igen alla tre. Katten, hunden och jag. Vi sov till halv elva. Haha! Det var så gosigt att bara ligga som en köttbulle med en varm hund mot magen och en katt spinnandes i huvudhöjd. Det enda som saknades var ju Marcus.

Vid elva tog vovven och jag ytterligare en promenad. Vi lekte lite i inhängnaden och Shiva klarade sina första target övningar med distraktioner omkring. duktig vovve! Sen blev det lite för mycket saker omkring, människor som passerade, ungar som lekte osv. Vi gick då på en promenad istället. En kort paus för att lämna tillbaka tre rullar hundpåsar till Trojas husse, sedan en sväng runt Rydsskogen. Hon gick utan grimma, med bara sitt alldeles för stora halvstrypshalsband. Hon drog inte förrän precis mot slutet. Då tappade hon koncentrationen på grund av för mycket lukter och annat spännande. Då satte jag på henne grimman och så sket vi i att träna mer. Man kan ju bara hålla på så länge. Jag kan inte vara konsekvent så länge och Shiva orkar inte koncentrera sig så länge… Än..
Jag ska bli världens roligaste matte! 😛

Efter en promenad gick jag till affären. Jag är inte rädd att lämna min vovve ensam. Trots vissa tidigare missöden med PS3-handkontroller som tuggats sönder osv. När jag kom hem låg det en kniv på hallgolvet. Som tur var, var det Marcus ”bearclaw” med ett gediget fodral. Det var inga tuggskador eller något på det så jag misstänker att hon bara burit den till hallen. Hon kom från sovrummet med en väldigt skamsen blick. Huvudet lågt och svansen försiktigt viftande. Jag bannade henne bara lite medan jag plockade upp kniven. Sen var jag tyst medan jag tog av mig skor och packade upp maten. Sen fick hon hälsa och vi latjade lite.
Efter kvällspromenaden gick jag igen till affären för att handla det jag glömt första gången. När jag kom hem möttes jag av en fjärrkontroll på hallgolvet. Jag ropade på hunden, som var så skamsen att hon inte vågade lämna sängen. Men jag ropade tills hon kom. Naturligtvis hörde hon på min röst att hon gjort något fel. Jag misstänkte att det var något mer än bara fjärrkontrollen och mycket riktigt. I vardagsrummet stod min kvarglömda popkornskål på golvet. Så. Utan knussel så fick Shiva helt enkelt plocka upp skålen och ge till mig och sedan även fjärrkontrollen. Efter det sade jag åt henne att gå och lägga sig. Jag tog av mig ytterkläderna och packade upp varorna. Sen blev det gos och hälsa och allt sånt bra!
Vår Shiva är så himla duktig och go!
(Jag var genast tvungen att kolla så inte popkorn var farligt för hundar, trodde inte det, men det är alltid bäst att kolla. Det som kunde blivit knasigt är väl saltet, men så mycket var det inte kvar i skålen.)

 

Det går två reklamer på teve som irriterar mig extra mycket just nu.

Den första är om tandkräm. Det är en tandkräm som de säger är komplett! ”Komplett +ilningar” heter den. Om den vore komplett skulle den väl inte behöva heta +ilningar!!?? Argh.. så puckat.

Den andra handlar om hudkräm. Någon fantastiskt återfuktande salva för folk som inte har vantar på sig när de borstar av sin bil utan borste. Den ska tydligen återfukta ner genom tio hudlager. Vad jag vet har vi bara tre… märkligt. Såg sedan att det står en stjärna i underkant och när jag hinner läsa det så framgår det att det endast menas det översta hudlagret.  Men suck.. de säger tio hudlager men sen menar de bara översta hudlagret. Hmm..

Nåja. Nog om det. Jag ska ta en sista promenix med hunden, sen ska vi alla bädda ner oss för att sova.

Hundar, ungar o hembränt äppelvin

Jag kunde faktiskt somna om imorse. Trots att jag blev väckt av katten som ville ut (inte hunden denna morgon!) vid femsnåret, så lyckades jag sedan sova till straxt efter sju. Hunden sov hela natten. Härligt.
Efter att hunden fått sin frukost och sin morgonpromenix i kylan, gick jag och lade mig igen. Hunden också. Och katten. Så vi sov till tio hela högen. Härligt!

Efter en långpromenad vid elvasnåret hanns det städas lite och därefter kom gästerna. Några kompisar kom hit och det lagades mat, gjordes kladdkaka och snackades skit. Det var väldigt mysigt och hunden blev superglad att träffa lite andra människor.

Efter det blev det Princess Bride, kultfilmen. Många fina citat går att hämta därifrån. 🙂

Så blev klockan straxt innan åtta. Dags för en lekstund och promenad med vovven. Vi gick till den inhägnade konstgräsmattan i lekparken, perfekt att släppa vår vovve i. Vi kastade boll och busade lite. Så kommer det en människa med hund förbi. Hunden är sprallig och vill så gärna gå till oss och hälsa. VI pausade lite för att hålla i Shiva så hon inte sprang ut, det är ju inte stängt helt vid målgårdarna. Under tiden hör vi hur ägaren diskuterar saken med sin hund. Hon försöker tala med den som att det vore ett barn eller ung vuxen. Hunden struntar ju fullständigt i det och vill ivrigt mot oss. Det är inte en stor hund. Jag minns inte vad rasen heter men det är en vacker liten hundras, smäcker med långt hår på öronen, mjuk fin päls. Jag står med ryggen mot men hör hur hon verkar ha svårt att få med sig hunden. Nu är jag van vid vårat 30 kilos åbäke som drar som aldrig förr, men den där kan knappast ha fått ihop någon större styrka.
Till slut är de så pass långt bort att jag kan lita på att Shiva inte övermannas av sin nyfikenhet till den andra hunden och vi fortsätter leka. Leken fortgår lite och sambon fäller en kommentar om att de, ägarinnan o hunden, inte kommit längre. Vi ser dem i ljuset från en gatlampa. Sedan undrar min sambo vad hon håller på med. Jag vänder mig om lagom för att se henne ha kastat ner hunden med våld på marken. Hon skriker, hunden tjuter. Slår hon hunden?
Sambon hojtar, jag hojtar: ”Vad i helvete håller du på med!?”
Jag kopplar vår hund och sambon rusar ifatt ägarinnan.
Av många skäl går jag inte ikapp helt, men stannar en bit ifrån.  Jag hör inte samtalet men önskar i efterhand att jag gått ikapp och pratat med henne.
Enligt sambon verkade hon vara en väldigt frustrerad kvinna. Troligtvis mycket i livet som inte funkar för henne. Varför ska hon då ha en hund? Varför en sådan hund?
Tydligen är det en valp, fyra månader gammal. Den var tydligen så lugn när den först kom till henne. Nu är den hispig och ska bara nosa överallt. Jamen!!! det är en valp!! den håller på att upptäcka världen!!
Det var bara så mycket med det som var så fel. Eftersom jag inte hörde samtalet själv vill jag inte återge det, men jag kan säga att det innehöll många ursäkter för ingenting men ingen ursäkt för att ha gjort illa hunden. Vad som verkade skumt var att hon verkade tro att hunden skulle komma förprogrammerad med bra beteende och allt. Jo hej du…
Min sambo har en väldigt bestämd och påtaglig närvaro, samt att när han blir arg blir han väldigt lugn. Tyvärr verkade inte meddelandet sjunka in hos kvinnan. Men ser vi det en gång till kommer vi polisanmäla händelsen.
Jag har också varit frustrerad många gånger på vår vovve och i början hanterade jag det helt fel, blev arg och höjde rösten, som att det skulle hjälpa.
Jag visste redan då att det var fel och jobbade på saken. Nu blir jag frustrerad men inte alls på samma nivå och jag tar definitivt inte ut det på hunden.

Jag bara hoppas att kvinnan ger tillbaka hunden till uppfödaren eller hittar den ett hem som den kan leva i, inte bli misshandlad i. Stackars vovve.

Nu ska jag titta på film på Sexan och äta popcorn. Imorgon blir det hundpromenader och träning för hela slanten. 🙂

Magnetkameraundersökning

I december gjorde jag en magnetkameraundersökning. Detta efter månader av problem med ena ögat. Sedan sent på sommaren hade jag tittat ut och in på ögonkliniken och akuten med mina besvär. Jag hade domningar i ena sidan av ansiktet och ögonlocket på höger sida hängde. Jag upplevde synpåverkan. Men bara på ena sidan. Genast blev jag om och om igen undersökt för hjärnblödning.

På akuten, dit jag sökte mig efter huvudvärk och yrsel, tog de prover av ryggmärgsvätskan. Det var det värsta jag varit med om. Aldrig igen. Hur som helst så fann man inget fel. Någonstans. Trots att jag inte är världens fitnessfreak så har jag väldigt bra värden.

Kort därefter gick jag på datortomografi. Det var lite otäckt med kontrastvätskan men annars gick det undan.

Jag besökte neuromottagningen i oktober. Resultatet av datortomografin var blankt. Jag var så frisk så. Neurologen gjorde en genomgående hjärnblödningsundersökning. Inget hittades. Jag fick dock en tid till magnetkameraundersökning. Ännu en metod att se in i kroppen. Eftersom datortomografin endast röntgat ögonhålan ville de att magnetkameran skulle fota hela hjärnan.

Idag var jag tillbaka på neuromottagningen för att få en uppföljning. Det visade sig att hon, läkaren, skickat provsvaren redan 27e december till mig men jag har inte fått dem. Underligt. Hur som helst så var allt väl. Min hjärna är fullt frisk. Rent fysiskt 😛

Jag har inte haft så mycket besvär heller av mitt öga. Det känns underligt någon gång i veckan, mer än så är det inte. Läkaren gissade på en inflammation nånstans då hon på en av mina sänkor sett att värdena varit… lite sämre än vanligt.

Så nu är jag frisk. Hoppas jag. Klarar mig definitivt utan problem med ögonen.
Ska bli skönt att lägga all sjukhustid bakom mig och leva istället.

På tisdag börjar min Undersköterskeutbildning. Det ska bli intressant och spännande. Jag läser förvisso på distans, men ändå. Då kanske jag kan jobba året runt istället för bara på sommaren!

Pappa kom hem….

Varje morgon väcker hunden och katten mig klockan fem. Och sen är min dag förstörd. jag blir sur och trött hela dagen.  Min sambo är helt okänslig för detta då han sover tyngre än jag.

Idag är en dålig dag. En sådan dag då jag saknar alla jag mist. Mest min pappa och min förra hund. Att vara trött och ledsen är jobbigt. Jag bara gråter o gråter. kan inte smärtan bara ta slut.

Pappa.. jag saknar dig så himla mycket.
jag minns allt med sån hemsk tydlighet, detaljrikedom. hur jobbigt det var innan.. allt vi försökte göra… det sårar mig så djupt att inte veta varför du drack så mycket. Varför du inte ville kämpa. Avvänjningen gjorde dig nästan normal.. men sen var du tillbaka igen på samma ställe. det finns så många frågetecken. Så många saker jag vill ha svar på som jag aldrig kommer få veta.

Missförståndet när min syster ringde med nyheten gör också ont. Trodde det var till en annan person i hushållet. Sen när det var till mig…. och då visste vi ju redan att det var nått dåligt… då rämnade min värld.
Min pappa var mitt allt. Han var minnespelaren över min lyckliga barndom och då allt var perfekt. Då inga sorger fanns. Men pelaren rämnade. Och föll.

Min syster hade hittat honom halvvägs ur sängen.. Jag kan aldrig fatta hur det kändes. jag hoppas det är något jag slipper uppleva i mitt liv. Att hitta någon man älskar, död.

När jag äntligen kom upp till gården var hans säng orörd. Smärtan hägrade i huset och i oss. De som hämtat pappa hade bäddat hans säng och lagt en plastros på hans kudde. En sådan vacker gest.
Jag kände hur mina knän vek sig och jag satt där och grät och grät och grät.

Vi fick se pappa en sista gång. Han såg så fridfull ut. den frid han förtjänat i hela sitt liv hade han till slut uppnått.. om än på ett för oss ofattbart sätt. Alkoholen hade skördat ännu ett offer.

Även där föll jag på knä. Det var så svårt att förstå att han var borta.

Begravningsceremonin var i Värmdö kyrka. vacker, enkel. Snöstormen hade tagit all el så det var levande ljus och flygelmusik. De spelade Brevet från Lillan enligt min önskan… och jag grät utan hejd. Vi hade nästan inte kunnat ta oss dit på grund av snöstormen men klarat det.
det var året då vintern kom tillbaka. Den vintern var en riktig vinter. En sån som jag saknat.

Smärtan efter pappa lever kvar. Det går inte en dag utan att han finns i mina tankar. Det är så mycket jag vill att han ska veta. Saker som hänt i mitt liv. Bra och dåligt.

Pappa kom hem… för jag längtar efter dig…