Pappa kom hem….

Varje morgon väcker hunden och katten mig klockan fem. Och sen är min dag förstörd. jag blir sur och trött hela dagen.  Min sambo är helt okänslig för detta då han sover tyngre än jag.

Idag är en dålig dag. En sådan dag då jag saknar alla jag mist. Mest min pappa och min förra hund. Att vara trött och ledsen är jobbigt. Jag bara gråter o gråter. kan inte smärtan bara ta slut.

Pappa.. jag saknar dig så himla mycket.
jag minns allt med sån hemsk tydlighet, detaljrikedom. hur jobbigt det var innan.. allt vi försökte göra… det sårar mig så djupt att inte veta varför du drack så mycket. Varför du inte ville kämpa. Avvänjningen gjorde dig nästan normal.. men sen var du tillbaka igen på samma ställe. det finns så många frågetecken. Så många saker jag vill ha svar på som jag aldrig kommer få veta.

Missförståndet när min syster ringde med nyheten gör också ont. Trodde det var till en annan person i hushållet. Sen när det var till mig…. och då visste vi ju redan att det var nått dåligt… då rämnade min värld.
Min pappa var mitt allt. Han var minnespelaren över min lyckliga barndom och då allt var perfekt. Då inga sorger fanns. Men pelaren rämnade. Och föll.

Min syster hade hittat honom halvvägs ur sängen.. Jag kan aldrig fatta hur det kändes. jag hoppas det är något jag slipper uppleva i mitt liv. Att hitta någon man älskar, död.

När jag äntligen kom upp till gården var hans säng orörd. Smärtan hägrade i huset och i oss. De som hämtat pappa hade bäddat hans säng och lagt en plastros på hans kudde. En sådan vacker gest.
Jag kände hur mina knän vek sig och jag satt där och grät och grät och grät.

Vi fick se pappa en sista gång. Han såg så fridfull ut. den frid han förtjänat i hela sitt liv hade han till slut uppnått.. om än på ett för oss ofattbart sätt. Alkoholen hade skördat ännu ett offer.

Även där föll jag på knä. Det var så svårt att förstå att han var borta.

Begravningsceremonin var i Värmdö kyrka. vacker, enkel. Snöstormen hade tagit all el så det var levande ljus och flygelmusik. De spelade Brevet från Lillan enligt min önskan… och jag grät utan hejd. Vi hade nästan inte kunnat ta oss dit på grund av snöstormen men klarat det.
det var året då vintern kom tillbaka. Den vintern var en riktig vinter. En sån som jag saknat.

Smärtan efter pappa lever kvar. Det går inte en dag utan att han finns i mina tankar. Det är så mycket jag vill att han ska veta. Saker som hänt i mitt liv. Bra och dåligt.

Pappa kom hem… för jag längtar efter dig…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s