Archive | juni 2012

Långhelg

Midsommarhelgen blev fyra dagar för mig. Fyra produktiva dagar.
Jag har bakat, tvättat, städat och gjort flädersaft. Jag har lagat en cykel och nästan sytt klart min kjol.

Vad gäller syprojekten så ska jag nog inte sy så mycket för hand igen. det tar sån tid. detaljgrejer kan man göra för hand för det är lättare ibland än att ta på maskinen. Jag har sytt blixtlås och hyska/hake på kjolen. Den ska bara fållas nu. Kanske ska man sätta nått brett fint kantband längst ner.. vi får se. Vad gäller underkjolen så har jag iaf sytt klart kantbandet på längsta biten, ring 1. Nu ska det fixas rynktråd på hela den biten för att sedan passa in den på ring 2. Men med tanke på att ring 1 är åtta meter tror jag att jag syr i rynktråden på maskin. tar mindre tid. Men det får bli ett helgprojekt.

Jag vill ju fortfarande sy massor av andra saker. Medeltida kläder skulle vara najs att fixa. Någon form av vikingautstyrsel. lite vanliga blusar. en puffärmsskjorta. ARGH!!! så mycket projekt, så lite tid…:P

I helgen har jag också, tyvärr, bråkat med min hund. Grannen har börjat släppa ut sin katt och det spelar ju inte oss nån roll, men hunden blir helt knasig. Hon har rymt två gånger från trädgården så jag har varit tvungen att sätta upp höga sidostängsel för att förhindra att det händer igen. Tyvärr blir hon knasig och hoppar mot staketet. Är hon inne bokstavligt talat flyger hon upp i soffan och nästan kastar sig ut genom springan i fönstret som är öppen för katten. Det var en sån dust vi hade, hunden och jag. Hon var fullkomligt bindgalen av energi och jaktinstinkt och gick inte att få kontakt med. Jag fick fysiskt ta tag i henne och dra ner henne från soffans ryggstöd för att förhindra att hon pressade sig ut genom fönstret, som förvisso var låst i sitt läge. Men hon stod där och nästan skrek, skällde, ylade och jag tror på fullaste allvar att hon hade försökt hoppa genom glaset om jag inte tatt henne. Tyvärr var ju inte hon med på de noterna utan försvarade sig. Dvs, hon bet mig i armen. Inte hårt, dock!!! utan för att markera att så gör man inte. Jag är medveten om att det inte var den bästa taktiken att  grabba tag i henne men jag var fruktat rädd att hon skulle smita och döda katten. Eftersom det knappast hjälpte att själv bli upprörd och frustrerad samt fruktat arg gjorde jag inte så mer. Nästa gång hon flög upp i soffan var jag beredd med andra taktiker. Hon fick ett enkelt sånt där ledkoppel kring halsen och så ledde jag henne ner från soffan medan jag helt enkel sade ‘Ner’. Givetvis fattade hon inte direkt och ville nog inte heller fatta direkt för hon sprang ju tillbaka när jag släppte henne. Men efter ett par upprepningar behövde jag nästan inte hämta henne. sade bara ‘Ner’ så blängde hon på mig och gick ner.  Så det är den nya hysteritaktiken. Hoppas bara den funkar. Jag vet inte hur man ska tackla kattproblemet. Grejen är ju att man måste ha massor av katter att konfrontera, men de är ju rädda för Shiva. Den enda som INTE är rädd för Shiva har jag inte sett på två veckor… 😦
Dessutom måste man ju hitta vad Shiva kan reagera på. Vad som får henne att komma ur sin oerhörda fokus. Inte godis iaf, eller leksaker.. så.. nått annat får vi hitta på.

Ska försöka komma igång med spår för hunden. Det verkar vara något hon gillar. Då får hon lite mer mental utmaning också. De där med lydnad tycker hon är trist.

Vad mer.. jo.. tog hand om saften igår. Mindre socker och mer citron är nog domen. Vi får se hur den smakar.. har faktiskt inte provat den. men nu står den i frysen. Ska väl göra en till batch i helgen tror jag.

Vill så gärna åka på lajv… bara så ni vet..
Det finns mycket jag vill.. men.. ja.. man kan inte få allt i livet.
Nu ska jag ge hunden krubb, sen ska jag till jobbet. early bird catches the worm…. eller nått..

Annonser

bister…

Jag är rätt trött på min situation.. alltså.. att ha jobb på sommaren när man vill kunna vara ledig.. och vara arbetslös på vintern när man inte känner samma behov av ledighet.
Jag letar jobb varje dag.. på flera olika ställen. Inte alltid man hittar något.. men imorse hittade jag några jobb att söka. Som översättare och kanske som skribent. Vi får se hur det går.
Det mest överaskande var ändå samtalet jag fick imorse. Tänker inte säga mer än att jag ska delta i en telefonintervju imorgon förmiddag. Ska bli intressant. Känns iaf bra att man kommit vidare ett steg längre i urvalet än att få ett mail med ”tack men nej tack” .

I övrigt så försöker jag klicka in Shiva att inte tycka skrindan är läskig. Den skramlar konstigt och det är läskigt att stå mellan skaklarna anser hon. Men vi övar vidare. Har bara hunnit med tre tillfällen så jag har inte förväntat mig superframgång. Lite mindre läskig är den allt.

Annars slåss jag med att säkra trädgården… grannen har börjat släppa ut sin söta katt, och det gillar Shiva. Munsbit! tänker hon och flyger fyrfota över staketet från stillastående. Andra katter som passerar tacklar hon genom att flyga över åt andra hållet, över två staket och genom en syrenhäck så är man fri och får jaga katt. Tycker hon. Hon skäms inte ens när hon kommer tillbaka. Tycker mest jag är jobbig som leder henne tillbaka till trädgården i nackskinnet och morrar åt henne. Jag har snart nått snörets slut… jag vet inte vad mer jag kan prova. Känns inte skoj att ha trädgården som ett fort. Men så får det väl bli. Köpa mer kompostgrindar och skruva upp dem allihop i höjd så hon inte kommer över. Trist. Men hon fattar verkligen inte. Resultatet, dvs hennes ignorans och fortsatta pipande efter katter, spelar ingen roll om jag är tyst, högljutt arg, ledsen, frustrerad, lugn eller glad o se henne när hon kommer tillbaka. Inga nyckelkast, skrammel, prassel, lockande eller beröm kan få henne att INTE titta på den förbannade katten. Mitt snöre är som sagt snart slut. Inte för att jag vill det… men för att jag inte har några fler ideer. Jag kan bara förändras så fort. Jag ÄR en frustrerad människa. Visst har jag tålamod också, men när det är ett annat djurs liv på spel funkar det liksom inte att vänta ut hunden.

Ja… jag köpte det. Zombies! Run! har äntligen kommit till Android, upptäckte jag igår. Idag skaffade jag det. Intressant app och när jag väl får arslet ur igen för att springa, dvs när höften, benet och foten behagar samarbeta, kan jag prova appens intervallträning med zombie attacker. Tills vidare nöjer jag mig med vanliga uppdrag för att samla in saker. Roligt so far!

Och sen till det dåliga.
Kolmården. Vargarna. Alla de som var mina kollegor för två år sedan. Var det två år.. så snabbt tiden passerar. Jag ogillar hur infekterad vargdebatten har blivit…. men det var oundvikligt. Det var ett sådant tillfälle vargmotståndarna väntade på. Sen att människovana vargar och vilda vargar inte beter sig alls likadant är dem egalt.
Jag har varit på Kolmården och träffat vargar. De är respektingivande. Stora och majestätiska men också älskvärda.
Jag har jobbat på De 5 Stora i Järvsö. De vargarna var inte människovana. De vågade knappt komma fram till panoramafönstret för att hämta maten som slängdes ut, trots att djurskötarna gjorde detta varje dag under sommaren. De blev inte mindre rädda för människor. De hade inte någon önskan att socialisera eller ens vara i närheten av människor.  Skillnaden var enorm.
Så.. jag har sagt mitt. Har inte kunnat få orden på pränt de senaste dagarna för jag har varit så splittrad i den chock, sorg och förskräckelse som omgivit händelsen. Trots att jag inte varit en del av deras gemenskap på två år så känns det så nära.  Det går liksom inte att säga det nog många gånger.. men tankarna finns där.. för alla inblandade.
Det måste vara en sådan pärs att gå igenom detta… det är nästan olidligt på utsidan långt ifrån händelsernas centrum. Hur måste det då inte vara i mitten… Men jag väntar… tålmodigt.. på undersökningar och rapporter och hoppas att media ska för en gångs skull rapportera något ordentligt. Tyvärr har de inte gjort det hittills… så jag tar ALLT med en stor nypa salt. Jag hoppas alla andra också gör det. Och ta inte allt från en källa…

Nu ska jag spela lite diablo 3 i väntan på att sambon ska ta sig hem från arbetet.. sen blir det väl kojjen och sova. En dag kvar till en fyra dagars helg för mig. Mums…

Kolmården

Helgen gick lite i flitens tecken. Började redan på fredagen med att gräsmattan blev klippt och elgräsklipparen undanställd i förrådet inför helgens väntade regnskurar. Det såg genast prydligare ut. Lördagen började med ett tidigt och välbehövligt tvättpass. Efter att de stängt tvättstugan en vecka eller två hade tvätten lagt sig på hög rätt duktigt. Vi har en egen maskin som vi kunde tvätta det väsentliga i, men vill inte gärna använda den av många anledningar.
Mellan tvätturer bakade jag lite rågkakor. Det var ett bra recept som jag gärna gör igen. Enkelt och snabbt för att vara brödbak. Blev dessutom gott.
Några promenader blev det förståss för hunden också. Det regnade ju och det var inget vidare.  Så inga långa saker. Däremot tränade vi lite inomhus. Hon har lärt sig backa runt mig nu, söta vovven.

På eftermiddagen hämtade vi ett paket från JaMa-produkter och vi handlade lite inför söndagen. Paketet var en skrinda som tanken är att hunden så småningom ska våga dra. Vi har inte monterat skrindan ännu, den är fortfarande nere i sin kartong.

Söndagen börjades med hundpromenad, frukost, Diablo3 och sedan två timmars görande av sushi. Vid tolv kom rollspelsfolket och vi satte oss att rollspela. Det var återupptagandet av en ’gammal’ kampanj och vi var nog alla glada att få kliva in i våra roller igen. Så mycket var lämnat osäkert sist. Jag trivdes med spelsessionen, det hände mycket även om många val var svåra att göra och saker förändrats lite i världen. Det är svårt för karaktärerna att börja om på nytt med nästan ingenting, men det ska gå. Its a brave new world… eller nått.. hehe..

sista halvtimmen, fram mot halv åtta, fick jag en malande huvudvärk. Det gjorde ont att ha ögonen öppna och att röra sig. Jag tog en tablett men den gjorde inte så mycket. Efter hundpromenad och ett besök vid datorn skulle det bli sängdags.

Datorbesöket gav mig dock en smärre chock.. Under dagen hade det hänt fruktansvärda saker. Mina föredetta kollegor på Kolmården hade drabbats av stor sorg. Det ofattbara hade hänt inne hos vargarna och jag var stum av förskräckelse. Det gjorde ännu ondare i själen att få veta att personen som dött var en kollega, en glad och underbar kollega.
Det som följer nu är kaos… hård kritik och dålig och lite bra mediaskriveri. Mest dåligt kan tänka.
Jag känner mest ledsamhet för all dålig press som redan skrivits. All kritik mot alla inblandade.. det är så mycket påhopp och jag hoppas ledningen och alla f d kollegor håller sig starka nu.  Mina tankar går till de berörda.. hela kolmården-familjen. Ja.. skulle vilja skriva mera… men det är en enda röra just nu. Även fast jag inte kände henne nära så minns jag ju henne som den glada, käcka och alltid framåtsträvande tjejen.
Min nästa tanke är… varför är det alltid de bra som går åt först. ”only the good die young… ”
Du kommer vara saknad, vännen.

lite uppdatering..

Det är fasen inte roligt att åka hormonbergochdalbana..
Jag känner mig själv tillräckligt bra för att veta nästa fas.. även om jag inte kan påverka mitt humör.
En rotation börjar oftast på ett lågt rätt ointresserat plan. det går därefter utför. Nästintill depression under PMS för att sedan sakta stiga. straxt innan den gjort full runda så har jag nått en fas då allt intresserar mig och min ”att göra”-anda är på topp. Jag har sjuttioelva järn i elden och hinner med ett halvt. Sen sjunker intresset för att göra något alls och vi är tillbaka på start.
I samma rotation höjs och sänks självförtroende och synen på mig själv. Under en tid ser jag mig själv som någorlunda attraktiv och bryr mig inte så mycket om vad andra tycker. Sedan sjunker det och jag känner mig oattraktiv och till och med äcklig och ful. Sedan stiger självförtroendet igen och jag får tankar som stämmer bra överens med motion och vilja att komma i form. och så dalar det… ungefär lagom tills man kommit igång.
All denna hissåkning varje månad är fullkomligt dum i huvet. Det GÖR MIG fullkomligt dum i huvet.  Jag blir så trött på mig själv. … just nu är jag på väg neråt igen. att veta det gör det inte ogjort men det gör det lite lättare att hantera det. men suck så drygt det blir i längden… bah.

En annan uppdatering är angående fot. Har idag jobbat på kontoret och haft ett par andra skor. Min fot mår bättre.. Inte alls helt bra men jag har inte ont hela tiden. Så imorgon ska jag, efter att jag lämnat in papper på Proffice, gå och köpa ett par nya jumpadojjor. Kan behövas.. några som inte är så formade utan lite mer neutrala.

nu ska jag dock gå och däcka tillsammans med älsklingarna. Sambon och hunden är redan i sängs.. katten leker ”monorail-cat” på fåtöljen.

Fyndig titel här!

I lördags gick jag och Olle med Shiva till Arken Zoo i Tornby. Målen var att rasta hund och att köpa sele/selar till hundskrället. Båda målen uppnåddes. Olle är för övrigt världens bästa hundvakt, som nu börjat jobba i och med att Marcus börjar sitt sommarvikariat på vårdboende.
Näja.. på Arken Zoo fick vi hjälp med att hitta rätt storlek och det var svårt att kontrollera puss-änden på Shiva när butiksbiträdet satte på och tog av selarna. En puss fick hon sig allt mitt i allt provande.
Jag valde en skakelsele i svart och gult. Mest för att hon skulle synas bättre. Dragselarna fanns inte i några bjärta färger så det blev en svart och röd.
Jag har provat dragselen ett par gånger. Dels bara haft den på henne och sedan låtit henne dra två gånger. Det är ju en otäck grej det där. men inte alls lika otäck som den jag sydde. Den jag sydde är ju för stor!!!
Lite har hon dragit i selen iallafall och jag tror inte det ska vara några problem om både hund och matte övar upp lite kondis.. när nu det ska ske.. LOL

Jag har beställt en skrivare. En som bara skriver ut svartvitt. Trött på att skrivare inte funkar om inte alla färgpatroner finns. Vi sparar den gamla, men den får bara scanna i fortsättningen.
Det bra med den nya skrivaren är att den har en egen server så att säga. Den kopplar upp sig på vårt nätverk och sen kan man skriva ut. Måste inte ha en kabel utan den kör trådlöst. Misstänker dock att man måste fixa inställningarna med sladd första gången. Nåja! Den borde komma i dagarna. NetOnNet har skickat den iaf… igår tror jag..

En annan sak jag suktat efter sedan urminnes tider är ju en skrinda till hunden. Som hunden kan dra! Och nu har jag beställt en. de skulle måla något på den som en hälsning, undrar vad!? De säljer jättesöta saker där annars.. lite modern allmogemålade saker.. skåp, brevlådor, pallar… massa saker. I trä alltså.
Men det ska bli spännande och se om Shiva tycker det är kul att verkligen dra. Eller, det vet jag att hon tycker, men hon har ju aldrig haft en riktig dragsele eller nått riktigt att dra.

Så en punkt som inte alls är rolig. Marcus kommer säkert skälla på mig när han läser detta men… det får vara. Jag har haft ont i ena foten ett tag. Sedan månadsskiftet mars april. Jag har haft kramper som uppstår spontant utan ansträngning eller konstig position. Allt lokaliserar sig till det vänstra yttre fotknölen. Det sitter ju en hel hög ledband och muskelfästen där. Somliga vilka det inte är så bra att skada. OK… det är inte bra att skada nått.. men rehab-tiden kan bli längre eller kortare beroende på vad.
jag har ont i stort sett hela tiden. Dock är det värre ibland. Som när jag går. Långt. På ojämnt underlag.
Mitt jobb består i att ofta gå långt… på ojämnt underlag.
Gissa om jag är less… Jag tänker inte lägga ner dock förrän säsongen är över. Med tanke på de krav som ställs mer och mer på kontrollanterna kommer jag troligtvis inte få komma tillbaka  nästa säsong, hur illa jag än vill. Men denna säsong ska jag väl klara. Jag tror inte det syns att jag har ont. Dessutom tror jag det är en överansträngning .. än så länge.. men ändå.. svårt att vila. Och jag VILL INTE vila…. Jag vill jobba…  visa att jag kan.
Naturligvis vill jag ha ett heltidsjobb som är mitt, bara mitt och tills vidare.. Fast anställning.. Men.. det är ju en dröm.. det finns inte såna jobb.
Kanske som undersköterska… men.. det innefattar också att gå.. Haha.. snacka om att livet älskar mig.
Jaja.. bara att bita ihop och köra. Men om jag är lite extra grinig nån eftermiddag kan det vara att det gör ont… För det är jobbigast på kvällarna.. när man haft mol-ont hela dagen.
-uppdatering-
Jag tror jag kan rå på mitt fotont med nya skor och lite stretchövningar. Naturligtvis behöver den vila också men jag får försöka balansera det med allt annat. Men nya skor står på agendan.

Idag har jag hattat hejvilt på jobbet. Men jag har också fått saker gjorda. Två uppdrag .. visserligen inte så stora.. men ändå.. har jag avklarat i fält. Jag höll på att kliva på en fet solande ödla… hann inte se vilken sort.. men med tanke på vart jag var så tror jag det var en sandödla. Söt var den iaf.
Mindre söt var den stora feta korsspindeln jag höll på att gå in i. Hanspindeln höll på att fria eller nått.. det var märkligt. Lilla rädda jag försökte ta kort på den men fokus ville inte fastna där. Så det blev inget… lika bra är väl det för jag kan ändå inte titta på bilden.. LOL
Jag höll också på att kliva på en snok. Vet inte vem av oss som blev mest överraskad. Den hann jag få en bild på när den simmade iväg i ett vattenfyllt traktorspår. Ska se om jag kan lägga upp det imorgon kanske.

Är sugen på att skriva igen.. men inspirationen lyser med sin frånvaro. Man kan liksom inte bara vilja skriva …. det räcker inte.. Men min hjärna har inte fattat det. Nåja.. har andra saker att pyssla med där jag vet vad jag ska göra och hur… sy till exempel. Sitter och handtragglar med underkjolens kantband. Det blir nog klart nån gång.  Men det är lite terapi. Jag bara hoppas på att kunna bli klar i sommar så jag kan visa upp den. Efter att kantbandet är ditsytt kommer jag dock köra resten på maskin. Det är lite för svårt att göra för hand tror jag. kan nog inte få stygnen bra nog.
Ska också försöka kidnappa Mariam lite och ta mått. Grundmått till mönsterritning. Vi ska bara hitta en dag… som passar oss båda 😛

Annars är det trädgården som behöver kärlek. Har så mycket planer men får inget direkt gjort. Jag vill få bort häckbuskarna i överkanten men de sitter ju som berget! Men när de är borta ska det planteras lite vinbärsplantor.. Jag har också ett skott från en Clematis som jag vill sätta nånstans.. frågan är bara var. Kanske ska fixa nån form av ensamstående spaljé vid plattkanten.. kanske kan vara snyggt.
Nåväl. jag har precis klämt i mig lite middag. Kyckling och wokade grönsaker. Wokat i den nya woken som Marcus köpte igår! funkar finfint!
Imorgon ska jag sitta på kontoret. har samlat på mig lite för mycket datorarbete. Men det ska nog gå att klara av snabbt.

Tune in next week.. same bat-time, same bat-channel

Flex

Jag är glad att jag har tillgång till flextid. Dock är det trist när man hamnar på minus och måste arbeta in det. det ska dock inte vara några problem framöver. Jag känner att jag har att göra. Måste försöka effektivisera mitt arbete dock, men det är svårt när rutinerna är lite luddiga.  Dock med tanke på att det pågår ständig förbättring så ska nog det lösa sig så småningom också.
Anledningen till att jag flexar ut är att jag ska skriva prov idag. Börjar inte förrän 13 men jag känner att det är bra att kunna sista-minuten-kolla alla begrepp och liknande. dessutom är det skönt att inte ha nått annat krångligt att tänka på innan provet. Det är mitt sista prov för denna termin och jag hoppas jag klarar det. annars vet jag inte hur jag gör. eller snarare, när jag får skriva om det. Men det blir ett senare problem.

För första gången sedan vi skaffade Shiva klippte jag blod när jag klippte hennes klor. Inte bara en gång, utan tre! och inte ett ljud sade hon. hon rycker alltid till när man klipper så jag märkte inte något förrän jag såg att det samlats en droppe blod vid klon. Jag hämtade blodstoppet och fortsatte sedan. på båda nästkommande klor klippte jag blod. inte så det forsade men så det kom en liten droppe. Usch.. samvetet var lågt då. stackars vovvis… men jag klippte klart och hon låg kvar, protesterade inte mer än vanligt. Bakklorna brukar vara värst, antar att hon är lite kittlig.

I morse när vi gick morgonpromenaden så råkade vi på en kråka. Den satt på en låg gren och skrek nått ofantligt. Tittade rakt på mig och skrek, sen hackade den våldsamt med näbben i trädgrenen den satt på så flisor flög. Den var skitförbannad. Jag trodde först att den var en unge men den såg alldeles för vuxen ut. Så vi fortsatte gå lite till. Då anföll den. Inte rakt på men den flög en lov och skrek. Shiva verkade inte bry sig. Såg då orsaken till varför Shiva var ointresserad av den arga kråkan. Ungen satt på en liten stubbe precis vid cykelbanan. Hon vill GÄRNA fram och nosa. Det tyckte kråkmamma/pappa var en dålig ide och gjorde utfall igen. Jag och Shiva valde andra sidan av cykelbanan och fortsatte vår promenad. Det lugnade Herr och Fru Kråka och vi fick fortsätta oantastade.

Nu ska jag nog ta och äta lite frukost. Därefter ska jag se över min Att Göra lista. Kanske hinner jag göra något av sakerna idag innan jag pluggar hjärnan i bitar.

Äntligen!

Idag gjorde jag klart de sista två uppgifterna till skolan plus en kort utvärderingsuppgift. Jag hoppas de blir godkända så jag slipper komplettera. Nu behöver jag inte känna mig stressad över den biten längre.
Skriver provet i Omvårdnad på tisdag eftermiddag och sen är det klart för denna termin.

Jag kan alltså fokusera på hemmet igen. Att sy och att ha lite lugnt och fint istället för att ångesta över uppgifter. Jag kan sy mina frakking kläder och öva på kontakt med hunden utan stress inblandad.. kanske går lite bättre då ? hehe..

Jag kan också hänge mig åt lite Diablo 3 utan att skämmas för det.

Veckan som varit har varit lång och tuff.. iallafall mentalt. Den började bra men slutade med regn och kyla. Mindre skoj. Nästa vecka blir ju lite avhuggen men det ska nog funka ändå. Jag bockar sakta av saker på min att göra lista.

Jag har varit så upptagen med att tänka på skolan att allt annat har stannat av. Vi försöker tappert lägga om maten till mindre portioner och lite mer välbalanserad kost, inte så mkt kolhydrater. Det går sådär. Sockret är ju fällan. Sockerberoendet är ju helt otroligt fenomenalt. Jag har alltid tänkt att om jag blir beroende av något så måste jag vara stark och sluta… men socker.. det går inte. Vet inte om det går att jämföra med annat beroende.. om ens andra beroenden går att jämföra med varandra, men socker går ju fasen inte att sluta med.
Nåja.. trägen vinner.. och allt detta.

Min älskade gav mig äntligen sin födelsedagspresent. Han hade sagt åt mig att jag skulle få vänta tills hans pengar kom och i fredags när jag tagit av mig allt det dyngsura efter cykelturen hem så blev jag nerbäddad i sängen med hunden överallt alldeles lycklig. så fick jag en stor låda och i den låg fyra Percevan böcker. de var inbundna! Jag blev så lycklig och paff att jag grät en skvätt! Men de har jag inte heller hunnit titta i eftersom plugget fått gå först.. men nu jäklar!

nåja.. nu ska jag fortsätta spela Diablo med älsklingen.. sen kanske.. 😛