Stress & drömmar

Öppnade ögonen åtta minuter innan larmet på telefonen skulle väcka mig. Ännu en natt med avbruten sömn. Jag måste försöka få bukt med det där. Orkar inte tänka på det nu. Så mycket jag inte orkar tänka på nu.
Stressen väller in över mig för tillfället. Det är allt annat än jobbet… Dock är det stressande att jobbet tar sina åtta timmar varje dag när man är stressad över annat man inte hinner med. Men den delen är borträknad.
Min stress består av många ting. Saker jag VILL göra, BÖR göra och MÅSTE göra. Vissa hamnar unde en kategori, andra ting kan hamna under alla tre.
Tyvärr är det så att det eviga stressmomentet är pengar. Allt kostar pengar att göra. Klart jag förstår att andra måste kunna tjäna till sitt uppehälle, men det är svårt att betala med pengar man inte har. Och problemet att man vill, borde, måste åka nånstans finns kvar.
Jag har inte träffat min mamma på… jag vet inte hur länge. Det är inte roligt… Vill gärna åka dit.. men det innebär två olika saker.. Åka dit med min familj. Då måste jag ha en bil, en hundbur och kanske nånstans att bo(där de accepterar hund). (Ja mamma, jag vet att vi får bo hos dig.. men vi är två vuxna och en stor hund.. tänk på det.) Om jag ska åka själv blir det inte alls lika roligt. Billigare kanske… bara buss/tågpengar hela vägen fram. Och boendet är inget problem. Men.. då får inte sambo och hund följa med och träffa alla. Och en liten del av poängen är att visa upp Shiva.
Jag har heller inte hälsat på min syster sedan… vet inte heller.. Det är en längre resa … en som är ganska bekväm att göra med buss. Men.. Om man jämför så GÅR det att ta hunden på buss och tåg till Stockholm.  det går INTE till Hälsingland. Då krävs en bil. OCH det ska vara en med hundbur tack.. Tänker inte åka med hund lös i bagaget en sån lång sträcka. Där är däremot boendet ett mindre problem. det blir så när man bor i ett stort hus mitt i nästan ingenstans.

Andra delar av stressen innefattar bristen på tid jag får spendera med min sambo. Vi ses endast på kvällar när vi äter. Då är jag ofta trött och grinig och gärna stressad över allt annat i livet. Ingen vidare bra stämning då.
Sedan har vi ju hunden. vill ju hinna med henne också. Särskilt nu innan det blir becksvart på kvällarna.
Mörkret är en annan faktor… Jag blir trött och extra hängig.. orkeslös och omotiverad. Det gör ju UNDER för att man ska orka hinna med mer på kort tid… NOT….!

Därutöver finns de saker som behövs fixas hemma… vanliga grejer.. tvätta, diska, städa, vika den förbaskade tvätten, plocka ur diskmaskinen.  Ommöbleringen blev inte optimal nånstans och jag funderar skarpt på att ändra tillbaka vissa saker. Problemet då är att plats försvunnit för vissa saker. (Vilket påminner mig.. i helgen när containern kommer måste vi slänga den gamla sängen.)
Så.. när man kommer hem finns liksom inte den där.. aaaaaah….! känslan… koppla av.. vad är det!? hem, ut med hund, in, förbereda mat, träna, laga mat, äta mat, duscha, sova.  Då hann man inte vika tvätten, dammsuga köket eller sätta sig vid datorn.

Apropå sitta vid datorn. jag pluggar ju också… 50%.. Johejdu… Jag hade lyckats bra.. om jag inte totalt missat att det nya häftet faktiskt stämde och inte var som förra terminens häften.. Då fanns stora inlämningsuppgifter men jag skulle göra alla. Nu fanns tre stora men jag satte mig ner med uppgift 1 i sedvanlig ordning.. bara för att sedan inse att det bara var A, B och C man skulle lämnat in.. så.. på de två veckor jag hade på mig har jag inte gjort en enda egentlig uppgift!….( och att Shiva gjorde sig illa stal ju en halv dag… men sånt kan man inte förutse.) Så jag ska vara klar med Psykologikursen på söndag. Inte en fet chans. Dessutom ska man ha hunnit boka in en tid för att skriva reflektionsuppgiften. Det går inte… jag ligger redan minus på flexen. Och jag har inte pluggat.. och får ändå inte skriva provet förrän jag lämnat in alla uppgifter.. som.. jag inte hinner göra.

det hjälper inte att min PMS börjar smyga sig på heller.. Jag känner mig smått mordisk idag och himla lättirriterad… Kommer nog bli en finfin fredag detta.

Fick min paket ifrån Bonprix igår. Bra. Jag har för mig att jag beställde mot faktura.. men.. avin som kom med såg inte ut att vara helt ifylld och på mitt konto på deras hemsida står direktbetalning. vad nu det innebär. Måste luska ut vad de menar.
Jag hoppas också få tillbaka pengar från Folksam för Shivas eskapader. Vad har man annars en försäkring till.

Stress, ja.. det är ju både stressande och inte att se slutet på Oktober komma ångande som ett lok. Ibland vill jag vara arbetslös men oftast känner jag att jag hellre skulle jobba med något. Men vad…?
Jag har inga drömmar.. jag vill jobba med djur… visst.. men inte det jag har utbildning till. Mjölka kor funkar inte.. för hårt för min kropp. Djurvård.. ja! men ingen utbildning. Så många andra som de tar då före mig.
Jag är över trettio och har ingen karriär.. inte ens ett mål för nånting jag vill syssla med. Jag vet inte vart jag är på väg. jag har drömmar om ett litet torp på landet… men.. för varje dag som går så… ja.. inser jag ju att det inte kommer hända. Jag har inget jobb.. inte nått fast jobb.. ingen vill anställa mig för antingen är jag underkvalificerad eller överkvalificerad.
Att se andra leva min dröm är nog det som är mest smärtsamt. Jag missunnar ingen något. Men jag undrar vad skillnaden är. Varför har inte jag lyckats med mina saker men andra har det. Vad skiljde oss åt i förutsättningarna, resultat? Vad?
Mina drömmar har jag fått börja försaka, en efter en… det gör ont. Men man måste inse på något realistiskt sätt att det inte kommer hända. Det enda som skulle kunna ordna upp mitt liv nu vore ju en massa pengar. Åter till det.. PENGAR… varför ska allt bero på pengar. Blä. Och hur stor är chansen till en massa pengar. Vinna? då måste man spela först. Och vaddå ”Plötsligt händer det”…. inte mig iaf.
Mitt lilla torp med potatisland och köksträdgård får fortsätta vara en dröm. Likaså bilen, kombin med dragkrok och hundbur.
 Jag siktar på lite lägre och kortsiktigare mål. troligtvis billigare också..
Lajvet nästa år.
NaNoWriMo i November.
Att få vara lycklig med min sambo och våra husdjur.

Nej.. jag är inte bitter. Jag är realistisk. Ja, det är trist. Men så är verkligheten. Jag har drömt hela mitt liv. Jag är en dagdrömmare, fantiserar om alla möjliga sorters framtider för mig själv. Men det är väl dags att inse att det är allt de är. Drömmar. dags att landa. Inte för att det hjälper. Kommer inte bli lättare att skaffa ett jobb.. för skaffar man ett riktigt jobb.. då kan man helt plötsligt skaffa en bil… ett hus.. och så kan man ju inte ha det…..
Nahe.. jobba kanske..

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s