Arkiv | 8 september, 2012

Nere på botten och vänt….

Ibland är man det. Det tog mig ett och ett halvt dygn att vända. Jag har fallit i någon vecka eller två. Sakta men säkert grävt neråt istället för uppåt och misstro och hopplöshet har tagit överhanden. I torsdags kväll brast det. Mentalt utmattad sov jag dåligt och det lilla jag sov drömde jag mardrömmar istället. Att sedan vakna på fredagen helt tom. Tror bara de som gått in i väggen eller varit deprimerade eller sörjt någon vet vad det är att vara tom. Det är verkligen tomt. Ingenting händer. Inga tankar, funderingar, känslor. Blankt. Inga initiativ, ingen motivation eller empati. Jag orkade med någon enstaka hundpromenad på fredagen men annars sov jag bort hela dagen.
Enligt många kanske det inte klassas som sjukdom och somliga skulle bara förklara bort det hela med lathet. Inte för att jag önskar något sådant på min värsta fiende…. men somliga kanske borde få känna på hur det känns med depressioner, gå in i väggar, emotionell utmattning osv…

Det släppte till slut på fredag kväll. Inte helt… men orken återkom lite. Efter att ha legat still i sängen med sambo, hund och katt och bara varit en stund. Jag är fortfarande matt i huvudet och har svårt att ta initiativ, men sakta återkommer viljan att iallafall göra något. Problemet är väl alla måsten som ligger kvar vid horizonten. En sak i taget helt enkelt. fokus på en sak i taget.