Arkiv | 8 januari, 2013

under stenen

Idag började som en vanlig dag.  Ok. Kanske inte. det snöade stora flingor när jag gick till bussen. Men det är inte av konsekvens för resten.

Jag har fortfarande inte fått något antagningsbesked från skolan. Jag har mailat skolan och frågat men inte fått något svar. Med tanke på att jag vet att jag är antagen  via webansökan så borde jag kanske iaf få ett mejl. Men inget. Inte ens från webansökan. Inget svar från skolan. Trots att jag tagit reda på att det är imorgon jag egentligen ska infinna mig på skolan för att påbörja mina studier. Men.. jag har inte fått någon info eller fått kontakt med folket på skolan. Svårt att veta något då. Dessutom jobbar jag, så det spelar ingen roll. Kan ju inte gå dit ändå. Dessutom är det fortsättningsstudier och på distans. De vet att jag klarar det. kanske tänker de så. Men.. de har inte aktiverat mitt konto. Och jag måste fortfarande diskutera min studieplan med någon. Vad ska jag läsa? Om jag inte kan logga in på skolans plattform kan jag inte studera för då vet jag inte vad jag ska skicka in för uppgifter.

Fick brev från allas vårt kära CSN också. De godkände min ansökan för studiemedel för vårterminen. Det är ju snällt. Däremot anser de att jag ska betala tillbaka ca 7000 kr under andra halvan av året. Det är lite mer än 1000:- i månaden. Jag vet inte ens om jag får jobb. Det som ÄR bra är att jag bara har ett lån numera. Inget dubbelt som ligger och skvalpar.
Men jag blev så deprimerad när jag såg att jag har min skuld på 365 000 kronor och ska betala tillbaka 7000…. det är en piss i Mississippi. En droppe i havet. Jag har inte ens jobb egentligen. Jag vet att jag troligtvis jobbar till mitten på februari. That’s it. Sen då?
Allt detta om pengar gör mig illamående. Jag mår dåligt av att inte ha någon säker inkomst eller veta om jag ens får pengar om ett halvår.
Det gör mig själasjuk att inte ha uppnått något i livet ännu. Jag har inget jag brinner för, inget jag känner jag siktar på. Jag vill bilda familj men det går inte förrän läget är stabilt… och det lär väl aldrig hända mig. Inte som det ser ut nu.
Jag känner att… det är åter dags att offra saker. Offra sånt som är roligt mot plikt och överlevnad. Jag har ingen lust men… det bryr sig inte varken räkningar, CSN eller livet om.

jag försöker ju göra en viktkupp mot min kropp.. På tio dagar ska jag gå ner till under 76 kilo. Min kropp tog saken i egna händer och gjorde revolt. Trots ett maximum på 1200 kcal per dag så har jag istället gått upp i vikt det senaste dygnet. Orsak? Troligtvis beror det lite på att jag fått min månatliga otrevliga kamrat, mensen. Den kommer förstöra allt för mig på torsdag verkar det som.

Det är många småsaker som får mig att bara vilja tappa hoppet. Ge upp. Bli en sån där zombie. Grå vuxen människa som går upp, jobbar, kommer hem, äter, sover. Rinse, lather, repeat. Gråheten hotar och är farligt nära.

Köpte en laserpekare idag. För att roa katten. HAH.. så funkar den inte. Trots batterier… jaa.. vad ska man säga. Orka bry sig.

 

Det som har varit roligt var hundkursen igår. provade lite rallylydnad. Det kan nog bli nått. Måste komma ihåg att anmäla mig till kursen på måndag igen.

 

nahe… Gå o dö i ett hörn nånstans kanske… bleh…

Annonser