Archive | oktober 2013

lösningar

Har ju haft det jobbigt med hunden. Men nu är det inte långt kvar och jag har löst problemet lite med att ta ut halva semesterdagar de få dagar jag annars skulle behövt hatta hem och tillbaka på lunchen. Kändes bra också att en av dagarna var 1 november som vi då jobbar halvdag. Så det känns lite bättre i magen just nu iaf.  Jag gillar inte att lämna Shiva ensam även om jag vet att hon inte har några personliga problem med det. Hon sover bort tiden ändå. Det är jag som oroar mig och tror att hon ska känna sig på ett visst sätt. Sen är hon ju van vid att alltid ha oss ikring på något sätt. INte för att hon får panik av att vara ensam.. haha.. nej.. men jag är nojjig.. jaja.. det har iaf löst sig någorlunda.

Mycket om feminism i feeden och bland samtalsämnen numera. Då menar jag den riktiga feminismen.. inte den som siktar på att kvinnorna ska bli något slags matriarkat….utan den som faktiskt siktar på jämställdhet… inte särskillnad på något sätt. Nåja.. Vad jag tänkte på var att min barndom var väldigt jämlik.. för MIG. Jag växte upp med min pappa för det mesta… och han var ju byggarbetare…
hemmavid var det jämlikt. Jag lekte krig, lekte med bilar, lekte med my little pony och annat. Jag högg ved och snickrade, diskade och dammsög. Liksom.. allt.
Men samtidigt var det spår av det där som många upplevt. Att tjejer skulle leka med dockor, gilla rosa och gå på ridskola. Killar skulle meka bilar, snickra och inte gråta. Jag tror att jag haft tur som vuxit upp så… jämlikt.. eller vad man ska säga.
Samtidigt är jag färgad av hur det varit… jag skulle kanske inte säga saker som att min eventuelle framtide son inte skulle få gråta eller bära kjol eller färgen rosa.. men.. spåren är där..
Killar som visslar efter tjejer … killar ska vara starka, tjejer bra husmödrar…. dafuq? det ska vara ett val. På samma sätt som att ingen ska se ner på en man som väljer att vara hemmaman ska ingen se ner på en kvinna som väljer att vara hemmafru. Vi ska värderas individuellt utifrån vad vi är, vad vi gör och kan.. inte på grund av några kulturellt färgade inbankade värderingar som inte alls är aktuella i dagens samhälle. VI måste utvecklas och bli bättre, friare. Fördomar av alla slag måste bort.
Däremot ska man inte sluta vara ”macho” som man, sluta klä sig i fina klänningar osv.. det är OCKSÅ bra.. men … inget ska tas för givet. Tänk vad mycket mer spännande livet blir om man inte har de stereotypa könsrollerna att stoppa folk i!
Det jag tänker är dock att det kommer vara så svårt att bli av med det som färgar dessa roller… saker som är inbitna.. saker som man liksom bara tar för givet…. jag kan inte komma på exempel just nu.. men… rosa och blå är exempel..
Hur som helst tror jag att våra föräldrar lagt en god grund. Vi vet att vi kan och får tänka själva. Vi i våran tur kan ge våra barn en superbra grund. Kanske får våra barnbarns barn veta hur det är att växa upp i ett samhälle där rosa och blått inte är kopplat till endera könet, där man inte automatiskt tänker på ena könet vid samtal om vissa saker. Där man skrattar åt hur gammalmodiga vi var när vi tyckte att kvinnan och mannen hade bestämda platser i samhället. Men.. det är en utopisk tanke antar jag.
Skulle kunna spåna vidare hur länge som helst.. nåja.. jag skriver ändå bara i cirklar.. huva.

Sitter och ser klart på Grease… det var inte bara kvinnliga och manliga stereotyper.. heh.. nåja..

Snart dags att roa hunden lite. Hon blänger på mig. hehe.. lite träning och en promenix blir det för oss.

Annonser

kallt och mörkt.

Trist att det ska vara så mörkt.. vädret har ändå varit skapligt.

Var på enhetsresa under torsdagen. Ute på Vikbolandet och gjorde besök på några gårdar med olika sorters produktion. Jag kan till exempel rekommendera Sänkdalens glass. Just nu minns jag inte allt, men hjortar och kalkoner och ekokossor. Fina ställen och mycket mark inblandat. 

Mår peck rent mentalt. Mörkt.. allt dör.. trist. Kallt. Jag är inte orolig över vad som händer när jag blir arbetslös, har varit det förut och ska nog fixa det denna gång också. Det som är mest stressande just nu är hunden. Jag vet att det inte är lätt och alltid en dans på rosor att ha vovve. Och att egentligen sover hon när vi inte är hemma. Men det är jobbigt att lämna henne fyra timmar i stöten. Det är jobbigt att stressa fram och tillbaka till jobbet, även om det mestadels är fysiskt tröttande. Det är just det att hon inte blir stimulerad på samma sätt. Säkert nyttigt för henne… men ändå… hönsmamman i mig mår fruktansvärt.

Jag känner mig annars rätt låg. Rätt värdelös. Jag är 34 och har inget fast jobb. Jag har inte ens kommit i närheten av mina drömmar. Villa volvo vovve. Nåja.. jag har faktiskt världens bästa vovve. Och jag har min älskling, mitt Lejon. Mannen i mitt liv.. skulle inte byta mot något i världen.
Ändå känns det förjävligt att inte ha stabil inkomst, Att ständigt fundera över var slantarna ska komma ifrån.  Jag har ändå haft turen att ha jobb några månader i rycket men nu är det också slut. Skulle liksom vilja bilda familj… du vet det där med bröllop och bebisar….. Misstänker att den biologiska klockan tickar på…. jag som aldrig ville ha något barn.. 

nåväl… har nu en hel helg att bittra ihop på. 
Eller vika tvätt, skriva riktiga brev. dammsuga, diska, roa hund och katt. kanske gå till gymmet. sova vore trevligt.. 

Sitter och funderar på att slösa pengar. En ny soffa och en bokhylla. 

Men.. nog om det. Jag ska göra iordning sängen för min trötta älskling som kommit hem från jobbet. Han ska jobba tidigt imorgon så han behöver sova. 

Trött, stressad, bitter

… och mycket mer. 

Saker går inte som jag tänkt mig. Året började så bra, allt kändes asbra.. men med höstdeppet och omotivationen kommer arbetslöshet och problem. 

Jag försöker tänka på de positiva delarna. Mer tid hemma med sambo, hund och katt. Mer tid att skriva, NaNoWriMo är runt hörnet. Mer tid att sy, har tält och kläder att fixa med. Mer tid att plugga, åtminstone 25%. Jag måste hitta något att jobba med.

Mina broar är nog brända för min nuvarande arbetsplats…. hade inte förväntat mig det bakslaget i deras situation. Känns rätt bistert… har precis fått in en fot där man trivs.. som vanligt krasas den möjligheten. Det har hänt mig förut. Känns bara så trist och man blir inte precis mer motiverad att kämpa vidare när man misslyckats för sjuttioelfte gången. 

Just nu… tyvärr.. räknar jag ner till jag slutar. Jag vet att jag är en i laget fortfarande. Ända fram till min sista dag där. Men det känns mindre och mindre motiverande, rent ärligt talat, att planera för en framtid som inte inkluderar mig. Det innebär naturligtvis inte att jobbet är mindre motiverande. Uppgifterna är fortfarande roliga. Men det är framtidstänket så får mig att känna hopplöshet. 

Förutom stressen har jag ett tag känt mig småhängig. Kanske är det hösten, mörkret… eller så är det kylan.. Kanske en förkylning. Kan ju inte påstå att vandringen på Omberg gjorde det bättre. 

Omberg var fantastiskt vackert. Mycket brantare än jag trodde på sina ställen även om jag inte var överraskad.  Men jag var utmattad och uttorkad efter långpromenaden. Fick huvudvärken från helvetet. Så det blev vila. sedan en dusch och sedan matlagning. 

Nu ska jag se till min bakande mikrovågsugn och laga lite mat. 

No rest for the…

Veckan som gått har varit odräglig. Jag har bara blivit tröttare och tröttare. Jag trodde jag undsluppit höstdeppet men uppenbarligen inte. Jag mår bättre än tidigare år, so far, men känner tröttheten och bristen på motivation sprida sig. 

Tröttheten beror också på att jag inte sovit en hel natt på väldigt länge. Katten väcker mig minst en gång, ofta en halvtimma innan klockan ska ringa. Hunden har börjat med att vilja gå ut och kissa på nätterna igen.. misstänker att det bara är för att katten går upp och skriker. Om inget skulle störa skulle Shiva sova vidare. Men vem faan kan sova när en kattdjävel sitter och skriker. Struntar man i henne börjar hon leta efter saker att gnaga på. Kablar, tejp, plastbitar. Jag älskar den där katten men ibland blir jag less. 

Idag, lördag, har det varit jobbigt. Efter en likadan natt som vanligt var jag väldigt trött. Men upp klockan 6ish. Mata djuren. Stoppa in tvätt. Hämta älsklingen på jobbet, Gå ut med hunden, Tvätta lite till. Iväg till Bondens Marknad och handlade lite gött. Rödbetor, lök, lila blomkål och bröd. Sedan hem och fixa med tvätten. Efter tvätten, ut med hunden på långpromenad. Sedan fick jag vila lite. 

Har börjat kolla på Neon Genesis Evangelion igen. Såg aldrig klart den sist jag försökte. Den är bra men lite skum. Inga spoilers nu!!! 😛

Imorgon ska jag försöka ha en sovmorgon. Dvs upp, utfodra odjuren, och sedan somna om. Hoppas det går. 
Sedan under dagen ska vi förhoppningsvis komma iväg till Vidingsjö hundgård, Lasses hage. Den är så mycket större och bättre för vår vovve än Elsas Hage. 

Nu är jag så trött så jag totalt tappat spåret. Det är jobbigt att vara så mentalt trött att man är nära gråten. Jag är inte ledsen, men bara så trött.