Archive | november 2013

En vecka

Det har gått en vecka sedan jag blev arbetslös. Typ. Imorgon börjar vecka 2. Jag håller fortfarande på att försöka få ordning på papper till Akassan. Det är det största stressmomentet just nu. 

Tiden räcker inte till som jag hade tänkt att den skulle. Men jag får omprioritera och så. Ska sätta en surdegsgrund snart. Så kanske jag kan baka bröd imorgon. 
Tvättar just nu. Och alla rum utom badrummet har blivit storstädade. Inte idag förståss.. så tidigt var jag inte uppe. Men det känns bra att ha det rent.. för det var lite för grisigt. Det är lite smådetaljer som ska lösas men det tar vi på vägen. 

Igår var det den 23 November. Första gången sedan pappa gick bort som jag inte tänkt på honom HELA dagen. Det dök upp några roliga minnen men ingen överväldigande sorg. Fast nu blir jag ju ledsen när jag tänker efter för mycket. Det sista jag såg igår var Unge kommissarie Morse. Och i slutet… väldigt träffande… Så dör hans far… och Morse tar till flaskan. 
Tänkte inte på det då, men.. ja.. nä.. livet trillar på ändå. 

Nanowrimo är nog förlorat. Jag har inte haft tid och ro och ork att skriva så jag ligger på 11k ord. Det är en bra bit från 50k. Det sagt är det inte säkert att jag förlorar. det finns fortfarande tid kvar och berättelsen behöver bara lite hjälp att komma ut. 

Vi var i hundgården igår. Shiva var reserverad till en början, som vanligt. Men sedan.. UJ!! hon lekte järnet! Har inte sett henne leka så mycket sedan hon var valp! Gud så härligt det var att se!

Jag har också provat på pass på Campushallen. Kettlebells var skitskoj men ack så svag jag är:P
Zumba var roligt och bra för man rör på hela kroppen, övar upp koordination. Vilket jag inte hade så bra. Haha.. sedan att jag var störst på plats kändes väl sådär. Men jag var inte ensam om att ha dålig koordination. Så mer sånt. Mer kettlebells och mer gym.. Blir nog bra! 🙂 Jag har ju ett gymkort, så.. bara att köra. 

Måste också börja beta av mina hantverk och planer på att sy saker. Det finns så mycket att göra och det ploppar alltid upp mer saker hela tiden. En sak i taget, en sak i taget! 😀

Katten ska på återbesök nu på onsdag. Hon är mer aktiv.. men också mer tjatig. Hon skriker efter mat så fort man rör sig mot köket. Jag har avmaskat henne, för säkerhetsskull, nu efter sommarens eskapader. Hon är ute lite mer, trots kylan. Hon är mer lekfull. Men .. enligt vågen har hon inte tappat någon vikt. Detta innebär att vi måste gå ner ännu mer i matgiva.. urgh.. hon kommer bli helt odräglig. Nåja.. den dagen, den sorgen.

Nu frukost, sedan kolla till tvätten.

Arbetslös

Jag var på arbetsförmedlingen igår. Det känns aldrig bra. Jag vet ju att jag söker jobb och försöker komma igång. Jag utnyttjar inte systemet. Därför tycks de nya reglerna så rigida och begränsande. Jag känner mig än mer som en skurk. som att det är MITT fel att jag blivit arbetslös och ska straffas för det. Jag vet att reglerna är till för att andra inte ska utnyttja systemet och bara glida förbi med full ersättning och allt. Men jag.. jag vill jobba.. men inte var som helst eller med vad som helst.
Personen jag pratade med försökte pracka på mig jobb uppe i Boden. De måste ju anvisa jobb första gången. Hon tittade inte ens var de var någonstans. Och i enighet med deras egna regler om lämpliga jobb är det fel. Som tur var var jag med. Ett av jobben var iallafall i Linköping. Yay.. sen kommer det inte bli att jag får det. 

Jag sliter just nu med många saker samtidigt. 
NaNoWriMo är jag hopplöst efter i. Tiden rinner ur mina händer. Jag tänker inte, jag vägrar, stressa. Jag har storyn i huvudet och får skriva den när jag känner att jag kan koppla av. Så länge jag inte är på sista dagen kan jag fortfarande vinna NaNoWriMo. Det är inte en viktig grej.

Jag försöker göra klart kurser jag skulle fått klart i somras. Bland annat en kurs jag helt lagt åt sidan för att den är mig för svår. Jag ogillar abstrakta ämnen så sådant som har med psykologi och psykiatri att göra är svårt för mig. En cell är en cell är en cell. Inget analyserande om cellen kan föreställa en hare, vad betyder det då? Nåja.. Specialpedagogiken är lite blandning av allt som är svårt för mig. Men jag har nästan fått till det. En stackars uppgift kvar som jag ska klura på.

Här hemma behövs det städas och det tänkte jag försöka ta mig an så småningom. Jag ska även försöka möblera om i sovrummet. Och det behövs några krafttag i vardagsrummet för att få det i ordning. Skulle helst vilja ha en bordsskiva och två bockar istället för bordet som står där nu.. men det verkar hopplöst att få tag på en skiva. Får köpa en på byggvaruhus och måla och lacka själv. Den ska ju vara ca 1 x 2 m. eller hur det var. Nåja.. det är inte viktigt projekt.

Sedan är det brevlajvet som jag också ligger efter med. Hopplöst efter. Men det ska nog ordna sig. Det tar bara en dag att skriva breven i kladd, sedan ska jag skriva dem på papper. Behöver skicka in en artikel till brevlajvets tidning också.

Bara att ta tjuren vid hornen. Även om jag just nu mest känner att jag inte vill göra något alls.

Raketen

när man var liten så lekte man ofta den leken. Som avslutning kanske. man stod i ring. man klappade händerna och stampade fötterna. Först sakta men sedan allt snabbare. därefter lägger man på ett pysande ljud och när man inte kan klappa och stampa fortare så tjuter man och lyfter händerna mot skyn. 
En klassisk uppbyggnad av energi. Och utsläpp av energi. 

Just nu, i detta nu, känner jag mig trött och utpumpad. Veckan har varit alldeles för kort och för lång. Imorgon är det fredag. Jag går halvdag. Jag går min sista dag. 
Jag tror många skulle känna sig nedstämda och gå på halvfart när de visste att tiden på en arbetsplats började lida mot sitt slut. Jag har inte känt mig nedstämd. Jag har varit bra förberedd. Klart jag inte vill sluta egentligen. Bättre arbetsplats får man leta efter. Hur stor är chansen att man hittar en arbetsplats med samma stämning och anda. inte stor. 

Men.. istället för att känna mig nedstämd så känns det som att jag sitter på en stor raket. En raket vars startmotorer just börjat ryka och mullra. Jag har ett huvud sprängfyllt av inspiration och motivation. Nu gäller det bara att portionera ut det i rätt dos så att det inte blir en explosion och inget mer… eller ett mjukt litet ballongfispip. 

Så på flera olika nivåer mår jag olika.. I själen är jag trött just nu. dagen har varit lång och intensiv. 
Åt förresten lunch med mitt gäng idag. de bjöd mig. det var trevligt. Passade på. det var ju torsdag.. så ärtsoppa och fläsk med pannkakor sedan. Gött!!!

På en annan nivå är jag bestämd, välplanerad och lugn. Bidar min tid lite. 
Ytterligare ett annat plan är barnsligt förtjust i att ha en massa tid till att göra saker hemma. Är man hemmakär så är man. 
Jag ska bara balansera allt så det blir rätt och bra. 

men nu ska jag natta min älskling. han ska upp i arla morgonstund. 
och imorgon är min sista dag. för den här gången…. 🙂

Beroende

Idag fick jag mig en tankekänga. En fet känga i huvudet, inte bokstavlig dock, vilket hade varit väldigt dåligt.

Jag skulle ut med hunden. Hade kommit kanske 50 meter hemifrån. DÅ insåg jag att jag inte hade med mig min telefon. En mild panik satte in medan jag sakta fortsatte gå. Skulle jag vända.. nej.. det var onödigt. Hunden behövde sin promenad och det kändes inte bra att börja om. Det var ju bara en telefon.
Nästa tanke var några meter senare. Eftersom jag inte hade telefonen med mig skulle jag inte kunna ta den vägen jag tänkt mig. Nästa tanke var, varför inte? Jo, för jag hade ju inte telefonen med. Ifall nått hände så kunde jag inte ringa någon. Men det spelade ju ingen roll vilken väg jag tog. Oavsett om det hände något kunde jag inte ringa någon. 
Äsch tänkte jag sedan. Nu går vi. Och det gjorde vi.
Det började bli mörkare och jag hade inte tagit på någon reflexväst på mig eller hund. TÄnkte kolla klockan men det kunde jag inte! För jag hade inte telefonen med mig… Haha!
Jag funderade över om det skulle bli för mörkt den sista biten som gick en bit genom skog. Jag hade ju ingen ficklampa… för jag hade inte med mig telefonen!… sheesh… 
Flera gånger funderade jag över saker jag tänkte kolla… facebook, googla ditten o datten, kolla mail… hemskt!
Och även tanken, åh nej, tänk om någon försöker få tag på mig! Men för hellskotta.

När jag var 15… och när jag var yngre än så… då fanns det ingen mobiltelefon.. ingen dator.. det var sånt som stora företag hade.. och mobilerna var snarare lätt släpbara.. 
DÅ gick jag ut i skogen varje dag.. var borta MINST en timme.. själv. Jag hade inget med mig. Ingen klocka.. ingen telefon.. ingenting… 
Så.. vad är problemet! Dels har man blivit pådyvlad en livsstil som inte alls är hållbar.. den bara stressar en. Men sedan tror jag världen blivit mycket otryggare. Mer exploaterad. 
Det var iallafall en ganska hemsk insikt.. att man styrs av sin telefon. tyvärr. Så.. tips.. lägg ner den ibland. Stäng av den. Glöm bort den. 

NaNoWriMo

November är här. Det är en månad med blandade känslor. Jag försöker känna glädje över det jag har osv men hösten är mörk och saknaden efter de som lämnat oss är extra stor denna månad. 

Idag var det halvdag på jobbet. Det är bra grejer. Jag kom hem och svidade om illa kvickt. Bestämde mig sedan för att gå till hundgården. Har haft några dåliga erfarenheter där och var inte säker på att det skulle bli bra. Men, vi gick dit. Det var en Sharpei-kille och hans husse där. Shiva har svårt med nyfikna hanhundar och skällde ut honom redigt när han skulle nosa. Men HON får minsann nosa… knashund. lite orättvist kan en tycka. 
Det kom ett hiskeligt kallt höstregn när vi stod där och hussen vad snäll och delade med sig lite av sitt paraply. Jag lade ut min poncho över bordet så våra saker inte blev så blöta. Men sedan började det regna riktigt mycket och vi bestämde oss alla att gå hem. Det var kallt och blött. Inte en lycklig hund och inte en lycklig matte. 

Men då var det skönt att äntligen kliva in och få torka av sig. Hänga upp blöta saker och torka hunden. Jag bakade ju nytt surdegsbröd igår och det blev mycket bättre än förra gången. Det jag nu behöver experimentera med är skorpan. Jag måste få in lite ånga i min varmluftsugn så man inte måste ha motorsåg för att skiva limpan. Hur som helst var det väldigt gott med surdgesmackor och te. Experimenten fortsätter.

Brevlajvet fortsätter också. Planerar att göra något hyss snart men vi får se. Jag hoppas på fler brev och mer tid. Jag skickade ett brev igår och inväntar svar på brev nu. Att det kan vara så skoj att skriva brev. 🙂

Nanowrimo har startat. Jag har inte förberett mig alls och känner mig som en dålig NaNo. Men det ska nog gå. kanske får jag skriva mina 50k ord på halva månaden när jag blivit arbetslös. Jag ska också komma på vad jag ska skriva. Funderar på att fortsätta på min förra Nano-story och kanske skriva klart den. Då skulle jag kunna börja om och gå igenom den. Och tjäna massor av pengar på den när den blir utgiven som bok och jag blir världskändis! 😛 skojar bara.. 😛 men det skulle vara fräckt att få något publicerat.