Archive | juni 2015

Sommar!

Äntligen blev det lite värme utomhus.Till och med jag kan gå i shorts och linne utan att frysa. Det är bra, då blir det snart badvarmt nog också. Om det håller i sig.

Hunden är inte lika förtjust i att det är varmt. Minsta sol och hon blir flämtig och varm. Vi får duscha henne innan promenader dagtid när solen ligger på. Inte heller kan vi gå några långpromenader när det är hett utan vi får ta dem antingen tidigt eller riktigt sent när det svalnat. Lite trist. Jag funderar på vad vi kan göra för att hjälpa henne när det är så varmt. Vi har kylkuddar hemma och de använder hon ju. Hon gillar också att ligga i skuggan utomhus i det svalkande gräset.
Vi ska försöka åka och simma i Lagunen lite med henne. Har skaffat henne en flytväst idag. Så kan hon simma lite längre utan att vara orolig för att sjunka. Tror det kommer bli superbra!

Jag har skrivit på mitt kontrakt nu för tillsvidare tjänsten på sjukhuset. Det känns fantastiskt bra. Samtidigt är jag, som många vet, väldigt trött på arbetstiderna. Vill ju allra helst ha ett ”7-16, vardagar”-jobb. Men det är inte så lätt.
Nåja helst av allt skulle jag vilja vara mångmiljonär och inte behöva slita för att få ihop pengar, men det är inget jag förlitar mig på ska hända hur som helst.

har för övrigt testat detta mirakelgegg som heter Sugru. Har testat att fixa en grej på cykeln och på mina skor. ska vi se hur det blir. 😀

Har varit ledig i helgen och önskar att jag kunde vara ledig lite till. Men imorgon är det måndag. Tillbaka till jobbet!

För Dönland!!!!!!

Hur i H-vete beskriver man detta lajv jag varit på?
Krigshjärta 7 – Utpost 214.
Det är krig. Jag var en i mängden på den invaderande sidan.
Jag visste inte vad jag hade att vänta, gick också in med öppet sinne. Det var 14 år sedan jag var på lajv som varit längre än en dag.
Jag gick och lade mig som Josefine på tisdagkvällen, i ett läger som bestod av tält. På gränsen till fantasin. Jag vaknade upp med försök till att vara Frauke, en sjukvårdare. Uppställningen på morgonen, vår Obersts tal och synen av alla dessa kompanier och deras kampfgrupper satte stämningen. Därefter var det bara att invänta de första skott och smällarna som indikerade att arbete snart skulle stunda i sjukstugan,
Och arbete fick vi. Solen stekte medan vi behandlade allt från skråmor till operationer. Fejkblodet flödade och alla bjöd på sig själva i sitt skadespel.
Det går inte att beskriva med ord.

Läger

Vårt sjuktält var bredvid Stabstältet, längst från slagfälten men med bra sikt över lägrets öppna område och vi hade bra uppsikt över det mesta som hände.

Sjukvården

Första dagen var het och jobbig. Vi slet som djur, både sjukvårdare i tältet och de som gav sig ut på fält. Jag insåg snart att min tänkta karaktär hade ett eget liv och en egen plan. Visst var hon hård ibland, men oftast bara omtänksam och mån om att knektar och andra skulle få den vård de behövde. Ingen skulle behöva dö. tanken var att hon skulle vara bitter och hård efter förlusten av sin son bara veckor innan. Men istället såg hon alla i lägret som sina barn och ville vårda dem. Märkligt hur det artar sig när man väl är på plats.
Visst visade hon sig grym ibland, mot fienden mest.

Hur som helst. Lägrets dynamik fascinerar. Det som fascinerade mer var hur lätt det var för en inflytelserik, stark personlighet att leda människor dit han än ville. Jag, personligen, slogs av hur uppviglade alla var. Naturligtvis var det en del av spelet men ändå. När vi på morgonen, under uppställningen, skrek ”För Dönland!” När vi hurrade och klappade när det sades att här är Dönland, varhelst vi sätter vår fot. Nu var detta på låtsas, men det har hänt på riktigt på andra sätt, med andra ord, med andra åsikter.
Frihet, kontrakt, profit. Nyckelord för vår sida. Jag insåg att jag är grymt dåligt synkad med ordet profit. Kontrakt förstår jag och frihet vill jag naturligtvis ha. Men profit. Jag tror att för att jag personligen hade svårt att se med enbart profit som grund på min karaktärs val, blev det också klurigare att spela.

Det går inte att förklara stämningen. Glädjen på kvällen då det bjöds på teater. Eller kvällen innan då det blev ceremoni och kanonisering av en viktig historisk personlighet. Adrenalinet som trots allt bubblade upp då hela regementet drog ut i strid. Jag hann inte se så mycket av det då jag ändå gick i bakersta ledet som sjukvårdare, men ändå. Mäktigt att se alla marschera ut.
När fienden kom springande in i lägret och försökte mörda vår ledare men misslyckades, högg en annan stabsmedlem. Det blev operationsscen och vi var i fokus.
När de som spelade på sina skador skrek, grät och vred sig på bårarna. Det var så fantastiskt att se hur alla bjöd till. Alla små intriger man fick nys om, och tänk alla de man INTE fick nys om.

Dagarna var varma, vi hade fantastiskt väder. Vi vaknade nästan alla morgnar till ljudet av enkelbeckasinernas brummande flygningar. Mycket sjöfåglar fanns det och vi hade nära till sjön. Jag badade aldrig men jag doppade fötterna och det var fantastiskt skönt. Värmen var hemsk. Att ha linneklänning och sedan ylle ovanpå var varmt. Men hade jag inte haft linnet under hade jag avlidit. Tack vare luftigt under så gick det bra. Mycket resorb, en och annan huvudvärkstablett, flera liter vatten om dagen och djungelvrål…. det hjälpte mig. Och så förstås maten. Det som lagades på lajvet var perfekt. Gott, rätt sälta och  allt man behövde för att hålla igång. Jag var inte alltid hungrig men jag tvingade mig att äta för jag visste jag behövde det.

Slutstriden. Mäktigt. Mycket rök, mycket blod. Ond bråd död. Vi förlorade. Vår Oberst blev avrättad. Gillet fick krypa tillbaka hemåt med svansen mellan benen. Men sablar vad vackert det var. 😀

Nu är jag trött. Jag var så trött igår att jag inte kunde sova. Kroppen sade ifrån på alla möjliga sätt och vis.
Jag hade inte fått ett enda myggbett på hela lajvet men när jag kom hem fick jag ett bett på vaden av .. något.. och några myggbett. Solbränd hade jag dock lyckats bli. soleksem på armarna och en bränna i nacken. mindre skönt.

Kommer jag att göra det igen? Inte än. Inte i år. Kanske nästa år. Jag kommer troligtvis inte spela sjukvårdare i ett sjukvårdstält iallafall. Nog för att det var roligt, men det var  också fruktat jobbigt. Medan knektarna kunde gå och ta en tupplur så var vi alltid i tjänst. Det var jobbigt. Ibland blev det som att man gav mer än man fick. Inte för någon specifik individ utan att vi var stämningshöjande för alla men det var svårt att ge oss något tillbaka.
Blir det Krigshjärta? Vet inte. Blir det Gillet i så fall? Ingen aning.
Jag funderar för tillfället på att gå in på viking-reenactment istället. Vi får se. 🙂

För tillfället är det allt. kommer säkert mer vad det lider.

Jag

Så, till sist säger jag tack som Faaan till alla i sjukvårdsgruppen.  Vi rockade hårt och alla kämpade som djur för att lappa ihop våra soldater. 🙂 Vi hade aldrig träffats förut men vi blev ett härligt litet gäng både IN och OFF. Hoppas vi ses igen på kommande lajv! (Kanske inom ordern för St Ava :P)

Lajvstress o pepp!

Mitt senaste fantasylajv, mitt senaste långlajv… det var Dimbros Fäste, 2001. Det var ett tag sedan.
Jag har nu förberett mig i ett år för Krigshjärta. Dagen D börjar närma sig och jag känner att både pepp och stress infinner sig.  Har jag gjort allt? Har jag allt på packlistan? Kommer jag sova tillräckligt varmt? Kommer jag svettas ihjäl? Vad händer om jag blir blöt? Jaadu… Det går som det går! 🙂 Jag tror inte det kommer gå dåligt.

Jag är långt ifrån klar. Jag ska skriva lite inlajvdagbok. Jag ska fixa lite påtade snören till en säck. Jag behöver klippa ut delar till ett par vad-höga hosor.. har bara ett par men det räcker inte långt. Jag provade min utstyrsel idag och det kändes fantastiskt!!! Linne är mitt nya favvotyg. Ylle också men inte på samma sätt. det blir mer till vintern 😛
Jag är så fantastiskt peppad att jag inte vet hur jag ska uttrycka det i ord. Jag är nervös också för jag åker själv och ska husera med människor jag inte känner. Det kommer naturligtvis gå bra, men det är inte sånt jag brukar göra. Det är definitivt utanför min comfort-zone. Känns spännande att göra något sådant faktiskt!

I övrigt händer det inte så mycket. Jobbet fortsätter. Jag tycker det är jobbigt med arbetstiderna men det är svårt att hitta ett jobb inom vården som är 9 to 5. Jag har sökt lite här och var men det finns inte så mycket jag är kvalificerad till. Jag har också sökt fast tjänst på den avdelning jag nu jobbar.
Utöver det har jag sökt utbildningar. Sjuksköterska, Läkare.. och Biomedicinsk Analytiker. Även lite distanskurser i programmering.
Jag ska söka till påbyggnadsprogrammet för Biomedicinsk analytiker till våren. Jag hoppas jag kan komma in där. Jag har 16 veckor kvar av sådant CSN stöd… resten borde jag kunna skrapa ihop på annat sätt. Har lite projekt på gång som borde kunna ge en slant eller tre.

Jag har hunnit se lite på en animeserie också. Gargantia on the Verdurous Planet. OMG!….jag fastnade liksom bara. Skulle bara kolla vad det var. Hah.. jo hej du. 13 avsnitt senare var den redan slut och jag bara älskade den. Se den om ni får chansen och gillar anime.

Jag har köpt en ny ‘bibel’. Det är ”Vår Trädgårdsbok”. En 600+ sidor tjock bok som behandlar allt inom trädgård. Så underbar! Helt klart värd de knappt 300 kronorna. Ska göra massor sen.. inte nu.. först lajv 😛

Djuren mår bra. Katten ligger utomhus i både ur och skur. Hon gillar värmen ute. Liksom inte för varmt men inte för kallt heller. Så länge hon kan ligga under tak blir det bra.
Shiva tycker det är för varmt. Men.. 5 minusgrader är ju hennes favvo temp. Vi var vid Blå Lagunen igår och hon plaskade lite. VI ska skaffa henne en flytväst och så kan vi simma lite allihop. Tror det blir bra träning för henne. Och för oss. 😛

 

Nu ska jag fortsätta med mina lajvförberedelser. Phew… Tror inte jag kommer skriva mer förrän efter lajvet. Jag vet att det varit ont om inlägg men… ja.. det blir så när man inte har tid 😛