Archive | december 2015

SLO (Symmetrisk Lupoid Onychodystrofi)

Den diagnosen var inget roligt att få på sin vackraste lilla vovve. Världens snällaste hund som man gång på gång tagit till veterinären för att ta bort klor. En smärtsam process med ett smärtsamt läkningsförlopp som tar månader.

img_20151110_093703.jpgimg_20151109_183828.jpg

Men det är ändå skönt att veta vad det kanske är, även om jag har hoppats in i det sista att det inte skulle vara just det.

Jag grät lite igår när jag fick veta det. Det skär i hjärtat. Dels att hon ska vara sjuk.. men också att hon har så ont. Om jag kunde ta hennes smärta skulle jag göra det på sekunden. Och att få höra att ens hund, trots att hon vet vad som kommer hända, är snäll som få andra hundar hos veterinären. Att medan andra små rutinåtgärder orsakar panik och våldsamma rädsloreaktioner som hugg och andra försvarstekniker hos många andra patienter, så reagerar inte Shiva så. Hon är lugn, rädd, men lugn och snäll och försöker aldrig bitas. Måttar aldrig i självförsvar.
Jag påstår inte att de andra hundarna skulle vara elaka… klart de är rädda…  Men just kontrasten mellan dessa patienter och Shiva är så stor. Hon bara accepterar att de gör det.. att hon på något sätt förstår att det är till för att hjälpa henne.

img_20151203_170426.jpg

SLO är vad man tror en autoimmun sjukdom. Den gör så att kroppen försöker göra sig av med klorna. Det gör ont… blir lätt infekterat.
Nu går Shiva på kortisonbehandling. Hon får tillskott i fodret.
Det kommer ta tid innan det ger något och det är frustrerande. Tips från andra SLO-drabbade innefattar att fukt är dåligt. Så vänja hunden vid hårtorken verkar vara idé. Hon har ju redan vant sig vid ‘tratten’..

img_20151110_100849.jpg

 

Inte lätt att vara en rottbox

Ibland önskar jag att jag kunde hoppa av… stänga ner… pausa…

Jag behöver ladda om.. ladda upp. Saker händer omkring mig och det enda jag kan påverka är hur jag reagerar på dem. Inget annat… Det är påfrestande i längden.

Shiva har varit inne en sväng hos veterinären och tagit bort två klokapslar. Veterinären sade att resten av klorna var fina och att hon inte har sjukdomen SLO. Det känns logiskt med tanke på att hon i övrigt har starka fina klor.
Bara en jävla massa oflyt.
Imorgon blir det dags för en sväng till. Upptäckte vid daglig tasskötsel att en framklo vid en bortopererad klo hade skruffs vid ‘nagelbandet’. Skruffset kom dock inte från den bortopererade grannen utan från den egna klon och dolde en bit blottad pulpa. Grejt… not so much. Naturligtvis var hon öm! Men hon kom ju inte åt att slicka och den skyddas ju från smuts eftersom hon ändå har tossa på den tassen.

Den andra upptäckten gjordes vid samma tillfälle. Eftersom jag hittat skruffs vid en klos ‘nagelband’ kollade jag alla. Och fann denna bakklo trasig vid basen. Igår fläkte den upp sig en bit och en del lossnade. Inget är blottat men det har varit lite infekterat. Ser bättre ut sedan rengöring med alsolsprit gjorts i en vecka och tossa även burits på denna tass.

Vi får se vad veterinären säger imorgon. Jag hoppas vi kan avstå operation och avvakta.. kanske i nödfall med antibiotika och smärtstillande ifall att.

 

Men ja.. ibland önskar jag bara att jag kunde vara fem år.. leka utan att känna någon stress. Inget konsekvenstänk, världen är oskyldig och rolig. Tycker det här att vara vuxen är rätt tråkigt…jobbigt.. mer skyldigheter än nått annat. Och så händer det tråkiga saker som gör att man måste ta beslut.. välja mellan pest eller kolera..

 

ja.. näe.. middag kanske..