Etikettarkiv | ivf

FML

Just nu är mitt liv fanimej inte roligt.

Jag och min man är inne på vårt andra försök att skaffa barn via IVF. Ända sedan jul har det regnat in bekanta, vänner och familjemedlemmar som annonserar sina graviditeter.
På julafton hade jag min testdag för min andra insättning och den var negativ. Jag hade redan både fått och avslutat min mens. Julen var fruktansvärd.
I mellandagarna satt jag mellan två kollegor där den ena plötsligt berättade för den andra att dennes son givit dem en sån underbar julklapp.. att de skulle ha barn.

I mitten på Januari var mitt andra försök inplanerat och jag bara väntade på att få starta med sprutorna, dvs inväntade min mens. Då sitter några kollegor och pratar om barn och barnafödande. Det framkommer snart att två av dem är gravida. Den ena med sitt andra och den andra med sitt första. Jag gick därifrån.
Kort därefter dyker en ultraljudsbild upp i min feed på facebook och instagram. Ytterligare en kollega ska ha barn. Jag lider i tysthet, undviker samtalsämnet.
Så kommer en kollega smygandes och frågar om jag är den ‘femte’. Jag förstår inte. Jag ser att hon tvekar. Men så förklarar hon att hon hört att det var fem personer på avdelningen som var gravida. Hon hade hoppats att jag var den femte. Hon upprepade detta ett par gånger när jag sagt att det inte var jag Tror hon förstod att det gjorde ont i mig.
Fem personer..
Det är många av mina kollegor som vet att jag försöker bli gravid. Men de förstår nog inte riktigt hur ont det gör.. Hur jobbigt det är att gå till jobbet och se de där magarna..

På Facebook trillade ännu en och annan ultraljudsbild in.

Igår var jag på VUL och de såg fyra ägg på ena sidan och sex ägg på andra. Jag ska fortsätta med samma dos Gonal-f och en orgalutran per kväll och gå på nytt VUL på måndag.
Jag hade en skitdag igår. VUL, tungt på jobbet. Jag var väldigt trött och mentalt skör igår.
Då dyker det upp en ultraljudsbild på facebook… från nära vänner. Som jag inte hade en aning ens försökte. Eller ens ville försöka. Jag grät.. hela kvällen. Just nu har jag så ont i min själ. Jag känner mig så värdelös.. och jag tror min man känner sig lite likadan.
Vi är friska, över medel i våra respektive funktioner. Mina ägg blir befruktade av hans spermier. Men det fastnar inte.

Jag är så bitter.. mår så psykiskt dåligt.. Men det finns liksom inget att göra.

Nästa vecka så blir det äggplockning, troligtvis på onsdag. Jag har begärt att få göra det under narkos för sist hjälpte inte bedövningen alls. Det var det värsta jag varit med om.
På mitt VUL sade läkaren att de skulle göra sitt bästa för att jag skulle få narkos. Jaha.. vad menar de med det? Sitt bästa? Om de inte fixar det.. vad händer då? Ja.. tyvärr.. jag får väl lida igen. Skitskoj.. Har tillräckligt svårt att ta mina sprutor just nu.. ont som faan tycker jag. Bedövar med isbit.. hjälper lite.

Nae.. jag ska gå o vara bitter nån annanstans..

Annonser

Ruvardag 6-7

Jag kom hem igår från jobbet, vetandes att vår hund blivit plötsligt sämre i sin artros. Jag hade haft en lugn kväll på jobbet men med inre oro.
Kollaps hemma när jag upptäcker att jag har en blödning. Och att jag gått upp alla mina tappade kilon plus några till.
Det här är nog den värsta julen på länge.

Jag vet att det inte är min testdag förrän den 28e… men min mens är regelbunden och detta kanske är den. Jag testade mig imorse men tested var blankt. Försöker hålla hoppet uppe men det är svårt.

Jag är överviktig.. och nu mer än någonsin. Men jag orkar inte. Det är den mörkaste tiden på året och jag är avsevärt påverkad. PMS och liknande gör det inte lättare.

Min hund är sjuk och kanske inte klarar sig till årsskiftet.. När tar man beslutet? Hur tar man beslutet? Jag VILL inte ringa det samtalet… Jag VILL inte.. 😦

Kan mitt hjärta klara mer? Jag går sönder. Jag gråter för ingenting och hoppas att det är för att jag, trots allt, är gravid….
Men det kan lika gärna vara mörkerdepression, PMS, helt vanlig sorg.

Jag går sönder…

Andra insättningen

Så var det dags igen.
Idag började jag testa för ägglossning. Jag vet att det inte är dags riktigt ännu men man ska ju börja testa innan.
När det slår om ska vi boka tid för insättning. Jag hoppas att det enda befruktade ägget vi har i frysen överlever upptiningen.
Sedan hoppas jag att det vill stanna kvar i mig.
Troligen blir insättningen någon gång kring Lucia.

Så grymt nervös…

Ruvardag 15

Har känt sedan en kort tid tillbaka att det nog inte var ett lyckat försök. Idag kom mensen som ett brev på posten. Efter att ha hållit koll på min cykel i två år eller mer, så är det lätt att förutspå. Jag vet att det inte nödvändigtvis är kört men det känns som att det nog är det.
Jag har inga graviditetssymtom. Jag får några symtom av Lutinus, det är allt.

Nu är jag så ledsen att jag inte vet var jag ska ta vägen. Mår ruttet men det finns liksom inte riktigt någon att prata med.. och jag VILL inte prata med någon heller. Känner mig så ensam och så jävla dålig. Jag är ju kass.. kan inte ens fungera på det biologiska sätt jag borde. Känner mig jävligt värdelös.
Jag vet.. det var ”bara” första försöket.
Jo.. men hur mycket har vi inte försökt innan.. 5 år. och nu missar vi detta? Fast det inte är något fel på oss?

just nu är allt jobbigt. Stressad och less på jobbet. Vill be alla dra åt helvete och bara gömma mig under en sten.
På måndag är testdag och visst hoppas jag.. fastän chansen är oändligt liten. Men så jobbigt att ringa till RMC och säga att mitt test är negativt. Och sedan behöva åka dit.. prata med dem.. så jävla förstående..
Orka…

Ruvardag 11

Fortfarande ett tag kvar till min testdag. Måndag om en vecka.

Än så länge har jag haft rosa flytningar, livmoder-sammandragningar, huvudvärk och humörsvängningar. Lite annat snart o gott. Allt har kunnat härledas till biverkningar av min Lutinus jag tar. 

Igår och idag har jag fått PMS-liknande symtom. Väldigt sugen på choklad, tjurig på minsta lilla och gråter om vädret slår om. Typ så det brukar vara. Jag är på BIM -4. Jag ska ha min mens om 4-5 dagar.

Jag är trött, stressad, kan omöjligt känna mig utvilad. Jobbet är jobbigt trots att jag inte jobbar fulltid. Kortare dagar vore ju en välsignelse… Men det funkar inte så.

Dessutom har vi en hund som börjar bli gammal. Hon blev för ca ett år sedan diagnostiserad med artros. Lagom tills vi äntligen fått hennes SLO under kontroll. Så inga lång promenader. Massage (som hon hatar), simning (som hon ogillar), och nu till slut har vi varit tvungna att be om smärtlindring. Det som är jobbigt är ju att hon är så frisk! Hennes blodprover var felfria, hennes tandstatus är mycket väl godkänd. Hon har humör och lekvilja. Jag bara hoppas att Rimadylen funkar som den ska… Och att den inte motverkar Trentalen hon äter för klorna. Eller tvärt om. Ska förekomma ökad blödningsrisk… Nåja…

Så lite stressigt är det… Hjärtat i halsgropen mest hela dagarna. Trots att jag gått ner i tid… Trots att jag letar med ljus och lykta efter ett annat jobb. Men om jag är med barn… Vem faan vill anställa mig då…? 

Och ska det verkligen vara så? Varför ska kvinnor bestraffas för att de är de som bär barn i magen. Om det skulle bytas till männens sida över en natt skulle de ju göra allt för att införa förmåner och diverse säkerheter för sig själva. Inga tvivel. Så vrickat.. Kan inte folk bara vara lika värda. Hyllas för att vi är olika. Män och kvinnor ÄR olika. Vi är ju, rent biologiskt, skapta för att komplettera varandra. Och idag måste väl ändå världen vara mogen för ett annat sätt att tänka… 

Jaha.. Nu tog mina PMS hormoner med mig in i en sån debatt. Nå. Jag ska väl gå o gråta över hur äcklig min köttfärssås blev… Eller att  disktrasan blir blöt när man använder den…. Suck…..

Ruvardag 7

Försöker att inte tänka på det så mycket. Det faktum att jag kan vara gravid. Det är ju för tidigt än. För tidigt att veta säkert.

Symptomen jag haft hittills beror nog  mest på Lutinus… Progesteron ger ju de biverkningarna… 

Idag har jag dock haft en ny typ av magont. Som ilningar.. Har också rosa flytningar till o från. Skumt.  Nåja.. Jag märker framöver vad som är vad.

Ska inte testa förrän den 23e… Så långt bort. BIM är dock om en vecka. Så vill jag tjuvtesta ska jag  göra det på fredag som tidigast.

Men som sagt.. För det mesta försöker jag att inte tänka på det. Det går sådär…

Ruvardag 5

Haft molvärk till och från… Osäker på om det är biverkningar av Lutinus eller ej. 

Igår blev mina bröstvårtor plötsligt väldigt känsliga. Jag förknippade det först med att det var så förbaskat kallt ute igår. Men det slutade ju inte bara för att jag kom inomhus.

Jag vet att jag hoppas för mycket. Jag trodde inte att jag skulle göra det. Har haft en väldigt realistisk inställning till allt detta från start. Men… Jag antar att när hormonerna blir tillförda och kroppen blir utsatt för allt detta… Då kan man inte vara opåverkad.

Ännu är det lång tid kvar innan testdagen. Jag misstänker dock att jag kommer känna av en eventuell graviditet innan dess. Vi får se….