Etikettarkiv | pappa

November över

Nu är det bara timmar kvar av November. Den månad jag tycker allra minst om.
Det har varit en grå och disig månad. Kall och otrevlig.

Jag ställde upp i NaNoWriMo i år igen men vann inte i år. Hade alldeles för lite tid att skriva. Men jag skrev ändå 38 000 ord ungefär. Så det finns en berättelse. Men det skulle sitta fint att bli klar med något någon gång.

Idag är det pappas födelsedag. för en vecka sedan var det fem år sedan han gick bort. känns inte lättare inuti men det kommer inte lika ofta tårar. Men jag saknar honom så ofantligt.

Nu kan jag fokusera på att sy igen. Jag ska pilla med det sista på min bumlas livstycke. Sedan är det kjolens tur. Jag kanske kan ta tag i att städa upp i det som egentligen ska vara min syhörna.

Har beställt saker för att kunna träna NoseWork med Shiva. Eukalyptus- Lavendel och Lagerblad-hydrolater. Och en saltströare helt i metall för att introducera dofter.
Shiva är för övrigt helt återställd efter sin klokapselborttagning. Det var otäckt och jobbigt i två veckor men sedan vände det och nu är det torrt, hårt och fint. Däremot klippte jag blod ordentligt på en bakklo häromdagen. Inte bra. Jag måste ta till filen där tror jag. Har klippt för dåligt från början och de har blivit allmänt för långa.

Imorgon är det jobb igen. Jobbar A-tur vilket innebär att jag ska upp tidigt. Tänker gå och däcka så snart jag skrivit klart detta. Tror inte arbetet kommer bli särskilt betungande under morgondagen men man ska aldrig ropa hej… osv.
Har för övrigt tagit en selfie i jobb-stassen innan jag gick från omklädningsrummet häromdagen.

jobbuniform.jpg

Fantastiskt vad fint 😛 Nåja. Kläderna är inte gjorda för att vara smickrande och jag ser verkligen ut som en fyrkant. Men de är förvånansvärt bekväma och gör ju definitivt det de ska.

Kanske kan jag snart gå ner en storlek i tunika också. Jag har snart uppnått min första målvikt sedan jag gick med i Viktväktarna Online. Jag vill inte påstå att jag inte ätit godis. Jag har bara ätit mindre av allt. Och valt andra saker. Jag räknar med att vara nere på min delmålsvikt på kommande söndag. Då får vi se vad min nya målvikt blir och hur bra det går att komma ner till den. Jag har iallafall hittat det verktyg och den hjälp jag behöver för att ta mig neråt. Känns bra. Men.. nu ska jag nog borsta mina fina, välskötta tänder (enligt tandhygienisten i torsdags) och gå och lägga mig.

Annonser

Skön helg

Snart kommer mina spännbucklor!!
de borde förhoppningsvis komma denna vecka. Jag vet att det tar lång tid att skicka saker så billigt som möjligt från USA, men nu borde de snart vara här. Ska bli asnajs! De är ju jättestora enligt måtten. Måste sy mig en ylleklänning eller ordentlig linneklänning också, kan ju inte bara ha särken under hängselkjolen. Högst oanständigt 😛

Ohlsons tyger och stuvar har massor med härliga färger på linne, men det är så dyrt, och jag behöver väl en 3 -4  meter. Får sukta lite på den ett tag. 

Jag har beställt en bok! John Seymours Complete Guide to Self Sufficiency. Hans första bok om självhushållning blev ju en sådan succé! Jag hade den på PDF men vet inte var den tog vägen. Köpte den även till pappa för längesedan. lämnade den till syrran eftersom hon ändå bor på gård och har mer nytta av den än jag. Men nu vill jag verkligen ha den. 
Saknas det bara en tillräckligt stor täppa att ha eget på…. åh… drömmar..

Brevlajvet börjar snart! Imorgon kör det igång, Jag är superpepp!, men det verkar som jag just nu är den som är/vill vara aktiv på forumet. Har inte heller adressen till alla, men det reder nog ut sig. Jag ska skriva järnet.  Undrar om jag kommer ändra mina a’n som jag gjorde förra brevlajvet jag var med i. tog mig ett år att jobba bort 😛
Det blir jobbigt i November dock när NaNoWriMo drar igång. Mycket skrivande blir det. Jag blir ju dock utan jobb vid mitten av November så då kan jag skriva så pennan…. eh.. fingrarna glöder. Frågan är väl mest, VAD ska jag skriva?

Pratat med mamma, härligt! Hon ringde när vi var ute på promenad men jag ringde upp sedan. var ju lite artighetsfraseri men jag saknar min lilla mamma och tycker om att prata med henne. det är så skönt att höra hennes röst ibland. Och bra att veta att hon mår bra. 

Sorg för många i höst. vet hur det känns. denna höst har än så länge varit stark på förlust-sidan. Det skär i mig när en väns familjemedlem försvinner. Jag kan relatera på många sätt och naturligtvis väcker det min egen sorg till liv. Jag har funderat mycket på mitt eget sorgearbete, var jag är nu och hur jag hanterade allt när det hände. Min egna första reaktion, hur var jag bemött och hur ville jag bli bemött efteråt. Många analyseringar.

Lördagen: födelsedagsmat hos Lotta och Magnus. Mumsig gryta och sedan tårta! Gosig katt och fina hus. Barndoms minnen för älsklingen. memory lane kan vara najs att vandra på ibland.

Söndagen påbörjades med enpromenad vid Smedstad dammar och omgivningen där. Nästa gång åker vi nog ut till Tinnerö eller kanske går hela vägen dig. Med lite matsäck funkar det säkert. Efter det åkte vi och hittade  nya hundgården i Vidingjö. Shiva fick träffa nya hundar i en ny miljö. alla hundar var lugna och välbalanserade. Shiva har aldrig varit så modig och avslappnad. Härligt! Helt klart en bra park var det också. Stor ängsbit men en liten snutt skog också!

Var på en långprommis till på eftermiddagen på söndagen. Gick till valla gård och skulle se vad vårat äpple var för sort. Äppelsorten heter James Grieve. det luskade jag ut själv genom att titta på alla andra äppelsorter som fanns där. de flesta hade prickar av något slag men våra har inte det. Det enda som liknade våra var James grieve och likheten var markant och smaken stämde. Så vårat äppelträd ger sorten James Grieve. 

 

uppdrag

Jag försöker lära vår älskade vovve dagens trick. Hon är jätteduktig och kan definitivt momenten. Men när jag försökt sätta ihop dem så tar hon dem i fel ordning och blir frustrerad. så det blir lite mer övning från grunden. Dessutom är köket så trångt att det är svårt för en stor hund att problemfritt öppna ett skåp. Nåväl, hon är inte dum inte!

Operation ”Nej du får inte gå ut mitt i natten och kissa” har påbörjats. Inatt blev som jag väntat. fästmannen stängde dörren till sovrummet när han gick och lade sig. När så hunden skulle ut vid 3:25 var det stopp. Sedan hon kommit och lagt sig igen var det en massa halvtysta piiiip och slående med svansen. Jag har inte sovit mycket inatt föresten. Heh! När så hunden gett upp och somnat om ordentligt satte katten igång. Hon ville INTE vara instängd i ett rum. då öppnade jag dörren men satte för grinden. det är ett hål i grinden så katten kan komma och gå. Hon gick runt och jamade som en tok ett tag. Antagligen ska man hålla henne sällskap hela tiden. till slut tystnade hon. Då hade också Shiva gjort ett andra försök att få gå ut. Icke sa nicke. Då hoppade hon upp i sängen och grävde in sig under en av mina filtar. Sen sov hon gott tills det var matdags. Då fick hon käk och en kort sväng i trädgården. När allt var gjrot så gick vi o lade oss två timmar till. Skönt. Då får vi se hur det blir nästa natt.

Min förbaskade fot gör ont så fort jag anstränger mig. kanske ska trava till vårdcentralen. bleh. ingen lust.

Fick ett sista lönebesked från Proffie. En mäkta glad överraskning. Får ju dubbelt så mycket pengar!!! Awesome! Semesterersättning! Anledningen till att det är en överraskning är att jag frågade min handläggare på Proffice om mitt avtal innehöll en slutsumma för semesterersättning eller hur det funkade. Hon sade att hon inte visste utan skulle kolla. Min uppfattning är att hon faktiskt inte alls har speciellt bra koll på något. Jag blev lite förundrad när hon sade att jag fick den utpytsad varje månad. Lite kass lön för att få det så, nåja..
Men så visade det sig att hon hade feeeel. jag är bara glad för det 😛

NaNoWriMo fortskrider enligt planerna. Jag ligger i fas. Ska försöka ta någon dag framöver och tokskriva. Vill ju helst komma upp i mina 50k ord så snart jag bara kan. Från och med den 25e kan man ju vinna! 🙂 Alltså.. alla som kommer upp i 50k ord innan sista november, vinner.

 

En sista inte så spännande eller rolig sak. Årsdagen för pappas bortgång. November är en jobbig månad. Mycket tungt. Vi minns dig, pappa, och saknar dig. Jag vet att du håller ett öga på oss. Vi ses nån dag.

lite trasigt…

Livet går alltid i vågor. Jag har skrivit det förut att mitt liv varierar skarpt i hur jag mår och vad jag orkar med.
Just nu är livet lågt även om jag liksom inte direkt mår dåligt. Jag har människor omkring mig dagligen som jag gillar och som gör mig glad. Det händer saker i livet som är bra. Men ändå är jag låg inuti. Ibland är det bara så.

Som ikväll… Står i köket och pillar med maten. Drabbas plötsligt av insikten att min pappa inte finns mer. Trots att han gick bort 2009…. Den smärtan som infinner sig är obeskrivlig. Naturligtvis drabbar denna tanke mig ofta.. men just när man är låg … då gör det som ondast.. och är svårast att hålla igen. Ikväll var det en sån enkel sak som att ha i pepparkorn och lagerblad i grytan… precis så som pappa brukade. Och disken… som pappa brukade säga.. ”Nu har jag diskat i 40 år.. nu är det din tur… ”…
Usch… med Mattis Rövarhövdings ord…. ”Han fattas mig!” ……

Men… på det stora hela mår jag bra… saker går ganska bra. Även om jag inte kan se hur framtiden ter sig. Jag ser min väg fram till oktober.. men sen är det lite oklart.

Lajvplanerna är fortfarande på. Ska sy tält. Ska fixa min outfit. Dock lyckades jag göra för stora mönsterdelar.. så.. nästa mönster blir en medium.. inte en large..

I övrigt… är jag bara så trött…

Do my crying in the rain…

Man ska inte läsa gamla minnesanteckningar och dagboksinlägg…. river upp så mycket.

Denna gång snubblade jag över min årsanteckning gällande pappas bortgång. Jag saknar honom ju precis lika mycket nu som då. Jag bara gråter mer sällan.

Men.. det hände nått då. När han gått bort. När jag varit uppe i Hälsingland och hjälpt min syster efter bästa förmåga. Jag skulle resa tillbaka till Linköping efter att jag fått säga hej då till min pappa.

Jag satt i Härjedalingenbussen, längst fram snett bakom chauffören. Det regnade. Allt var grått och trist. Utanför och inuti. Han hade radion på… det brukar de ha. När bussen börjat sin färd från Vallsta där jag klivit på hör jag texten på radion. Tänker inte så mycket på det först.

”There´s rain on my window. But Im thinking of you. Tears on my pillow, but I will come through.”

Stämde ju… sen var det som att… jag kunde inte förstå texten. Jag hörde mitt namn. Tänkte att inte kan det vara en låt med mitt namn i? Men jag lyssnade så hårt jag kunde… och visst sjöng han mitt namn…

”Josefine. I´ll send you all my love. Josefine. I´ll send you all my love and every single step I take, I take for you…..”

Jag satt där, längst fram i bussen, och kände mig både glad och ledsen. Jag skiter i vad andra tror, men jag tycker det var ett ganska rättframt tecken. Jag grät. Jag var så ledsen. Så tom.

Jag tog reda på vad det var för låt. Chris Rea. Låten heter Josefine. Stavat som jag stavar mitt namn.. inte för att det spelar roll.. men.. varje gång jag hör den blir jag både ledsen och alldeles varm inuti. Och tårarna rinner. Givetvis var jag tvungen att kolla upp den nu när jag läst mitt gamla inlägg. Och tårarna kom naturligtvis. Och saknadskänslan.
Pappa, pappa, pappa…..

Men.. måste slita mig från den låten nu. Rammstein igen.. fokusera på att skriva uppgifter till skolan. Sen hundpromenad i regnet. Sen slappa framför teven lite. Sen mer plugg.
Borde vika tvätt, ta hand om disk och plocka lite… men nä.. inte idag.

Pappa kom hem….

Varje morgon väcker hunden och katten mig klockan fem. Och sen är min dag förstörd. jag blir sur och trött hela dagen.  Min sambo är helt okänslig för detta då han sover tyngre än jag.

Idag är en dålig dag. En sådan dag då jag saknar alla jag mist. Mest min pappa och min förra hund. Att vara trött och ledsen är jobbigt. Jag bara gråter o gråter. kan inte smärtan bara ta slut.

Pappa.. jag saknar dig så himla mycket.
jag minns allt med sån hemsk tydlighet, detaljrikedom. hur jobbigt det var innan.. allt vi försökte göra… det sårar mig så djupt att inte veta varför du drack så mycket. Varför du inte ville kämpa. Avvänjningen gjorde dig nästan normal.. men sen var du tillbaka igen på samma ställe. det finns så många frågetecken. Så många saker jag vill ha svar på som jag aldrig kommer få veta.

Missförståndet när min syster ringde med nyheten gör också ont. Trodde det var till en annan person i hushållet. Sen när det var till mig…. och då visste vi ju redan att det var nått dåligt… då rämnade min värld.
Min pappa var mitt allt. Han var minnespelaren över min lyckliga barndom och då allt var perfekt. Då inga sorger fanns. Men pelaren rämnade. Och föll.

Min syster hade hittat honom halvvägs ur sängen.. Jag kan aldrig fatta hur det kändes. jag hoppas det är något jag slipper uppleva i mitt liv. Att hitta någon man älskar, död.

När jag äntligen kom upp till gården var hans säng orörd. Smärtan hägrade i huset och i oss. De som hämtat pappa hade bäddat hans säng och lagt en plastros på hans kudde. En sådan vacker gest.
Jag kände hur mina knän vek sig och jag satt där och grät och grät och grät.

Vi fick se pappa en sista gång. Han såg så fridfull ut. den frid han förtjänat i hela sitt liv hade han till slut uppnått.. om än på ett för oss ofattbart sätt. Alkoholen hade skördat ännu ett offer.

Även där föll jag på knä. Det var så svårt att förstå att han var borta.

Begravningsceremonin var i Värmdö kyrka. vacker, enkel. Snöstormen hade tagit all el så det var levande ljus och flygelmusik. De spelade Brevet från Lillan enligt min önskan… och jag grät utan hejd. Vi hade nästan inte kunnat ta oss dit på grund av snöstormen men klarat det.
det var året då vintern kom tillbaka. Den vintern var en riktig vinter. En sån som jag saknat.

Smärtan efter pappa lever kvar. Det går inte en dag utan att han finns i mina tankar. Det är så mycket jag vill att han ska veta. Saker som hänt i mitt liv. Bra och dåligt.

Pappa kom hem… för jag längtar efter dig…