Etikettarkiv | sorg

Ruvardag 6-7

Jag kom hem igår från jobbet, vetandes att vår hund blivit plötsligt sämre i sin artros. Jag hade haft en lugn kväll på jobbet men med inre oro.
Kollaps hemma när jag upptäcker att jag har en blödning. Och att jag gått upp alla mina tappade kilon plus några till.
Det här är nog den värsta julen på länge.

Jag vet att det inte är min testdag förrän den 28e… men min mens är regelbunden och detta kanske är den. Jag testade mig imorse men tested var blankt. Försöker hålla hoppet uppe men det är svårt.

Jag är överviktig.. och nu mer än någonsin. Men jag orkar inte. Det är den mörkaste tiden på året och jag är avsevärt påverkad. PMS och liknande gör det inte lättare.

Min hund är sjuk och kanske inte klarar sig till årsskiftet.. När tar man beslutet? Hur tar man beslutet? Jag VILL inte ringa det samtalet… Jag VILL inte.. 😦

Kan mitt hjärta klara mer? Jag går sönder. Jag gråter för ingenting och hoppas att det är för att jag, trots allt, är gravid….
Men det kan lika gärna vara mörkerdepression, PMS, helt vanlig sorg.

Jag går sönder…

Annonser

Skön helg

Snart kommer mina spännbucklor!!
de borde förhoppningsvis komma denna vecka. Jag vet att det tar lång tid att skicka saker så billigt som möjligt från USA, men nu borde de snart vara här. Ska bli asnajs! De är ju jättestora enligt måtten. Måste sy mig en ylleklänning eller ordentlig linneklänning också, kan ju inte bara ha särken under hängselkjolen. Högst oanständigt 😛

Ohlsons tyger och stuvar har massor med härliga färger på linne, men det är så dyrt, och jag behöver väl en 3 -4  meter. Får sukta lite på den ett tag. 

Jag har beställt en bok! John Seymours Complete Guide to Self Sufficiency. Hans första bok om självhushållning blev ju en sådan succé! Jag hade den på PDF men vet inte var den tog vägen. Köpte den även till pappa för längesedan. lämnade den till syrran eftersom hon ändå bor på gård och har mer nytta av den än jag. Men nu vill jag verkligen ha den. 
Saknas det bara en tillräckligt stor täppa att ha eget på…. åh… drömmar..

Brevlajvet börjar snart! Imorgon kör det igång, Jag är superpepp!, men det verkar som jag just nu är den som är/vill vara aktiv på forumet. Har inte heller adressen till alla, men det reder nog ut sig. Jag ska skriva järnet.  Undrar om jag kommer ändra mina a’n som jag gjorde förra brevlajvet jag var med i. tog mig ett år att jobba bort 😛
Det blir jobbigt i November dock när NaNoWriMo drar igång. Mycket skrivande blir det. Jag blir ju dock utan jobb vid mitten av November så då kan jag skriva så pennan…. eh.. fingrarna glöder. Frågan är väl mest, VAD ska jag skriva?

Pratat med mamma, härligt! Hon ringde när vi var ute på promenad men jag ringde upp sedan. var ju lite artighetsfraseri men jag saknar min lilla mamma och tycker om att prata med henne. det är så skönt att höra hennes röst ibland. Och bra att veta att hon mår bra. 

Sorg för många i höst. vet hur det känns. denna höst har än så länge varit stark på förlust-sidan. Det skär i mig när en väns familjemedlem försvinner. Jag kan relatera på många sätt och naturligtvis väcker det min egen sorg till liv. Jag har funderat mycket på mitt eget sorgearbete, var jag är nu och hur jag hanterade allt när det hände. Min egna första reaktion, hur var jag bemött och hur ville jag bli bemött efteråt. Många analyseringar.

Lördagen: födelsedagsmat hos Lotta och Magnus. Mumsig gryta och sedan tårta! Gosig katt och fina hus. Barndoms minnen för älsklingen. memory lane kan vara najs att vandra på ibland.

Söndagen påbörjades med enpromenad vid Smedstad dammar och omgivningen där. Nästa gång åker vi nog ut till Tinnerö eller kanske går hela vägen dig. Med lite matsäck funkar det säkert. Efter det åkte vi och hittade  nya hundgården i Vidingjö. Shiva fick träffa nya hundar i en ny miljö. alla hundar var lugna och välbalanserade. Shiva har aldrig varit så modig och avslappnad. Härligt! Helt klart en bra park var det också. Stor ängsbit men en liten snutt skog också!

Var på en långprommis till på eftermiddagen på söndagen. Gick till valla gård och skulle se vad vårat äpple var för sort. Äppelsorten heter James Grieve. det luskade jag ut själv genom att titta på alla andra äppelsorter som fanns där. de flesta hade prickar av något slag men våra har inte det. Det enda som liknade våra var James grieve och likheten var markant och smaken stämde. Så vårat äppelträd ger sorten James Grieve. 

 

Stress

Jag upplever stress.
Anledningen?
Jag har ett jobb. jag hinner inte med det jag vill behöva hinna med hemma. Det går bara att effektivisera tidsåtgången så mycket.
Igår var jag stressad. Mest för att jag kände att hunden var understimulerad och snart skulle ut. Då skulle jag hinna laga mat, griljera en skinka och leka med henne samtidigt. men jag hann inte det för andra saker dök upp. och maten skulle passas… och och och..
när vi skulle äta sade älsklingen något. Jag hörde precis vad han sade. Men på bråkdelen av en hundradels sekund tolkade hjärnan om det och påföljande effekt var hjärnsläpp, psykbryt och attackgråt. Bah…. det var längesedan jag grät så över saknaden efter pappa.. men jag antar att det var dags. det gick över fort, men snabbheten med vilken det kom över mig var skrämmande.

Så. Jag har lagt ner mina lajvplaner, men syplanerna är ju fortfarande kvar.
Tänker att jag behöver hitta ett bra mönster på ett par byxor och göra ett mönster på kjol. Det finns mycket jag skulle vilja sy, men en sak i taget. Har ju inte tid just nu iaf.

Plugga ska man hinna också. Ska göra en hälsopedagogisk analys av ett vårdboende med problem lite överallt. det är en gigantisk uppgift. Dessutom ska jag allmänplugga till reflektionen i Hälsopedagogik och sedan skriva den. Sedan på nästa. Måste nog lägga på ett kol. Min bok är helt dum i bollen.. eller. författerskan?…. hon verkar måttligt trångsynt. Hon stavar Empowerment med n… Enpowerment.. najs.. Hon förutsätter att bara män slår kvinnor. inte tvärt om.. eller talar ens om den psykiska förnedringen en man kan utsättas för i ett ”förhållande”. Hon skriver inte att män kan få hjälp någonstans.. på ett ställe har hon citerat från Socialstyrelsen tror jag.. ”de arbetar för att upprätta kvinno- och mansjourer i landet.”…. jag är jägarns trött på att kvinnor hela tiden ska vara det veka könet och få förtur till allt och ujujuj.. men vi är starka!.. bah.. ja, en man är starkare.. men det är fortfarande inte ett tecken på att han är bättre.
Män och kvinnor är jämlika.. men inte likadana. Vi funkar på olika sätt. Däremot ska en man och en kvinna som utför samma arbetsuppgifter och har lika stor erfarenhet ha samma lön. .. nej.. inte begrava mig i det där igen….. blir bara arg.

Imorse var det kallt. -16. Hade inte någon större lust att gå ut. Jag visste att det var kallt när jag gick o lade mig.. och att det var ännu kallare när jag vaknade. Katten har nämligen sovit hos mig hela natten. Brukar hon inte göra.

Torsdag… bara torsdag. Men.. tiden står ju aldrig stilla så denna dag ska nog gå den också.

Har för övrigt gjort några flaskor, miniflaskor, med stilen manapotion och healthpotion. Alla kanske inte fattar vad det är men mana är blå och hälsa röd.. så blått o rött i små flaskor som man kan ha som smycken. Får se vad jag hittar på efter det. hmmm. Tror jag har några bra ideer.

Do my crying in the rain…

Man ska inte läsa gamla minnesanteckningar och dagboksinlägg…. river upp så mycket.

Denna gång snubblade jag över min årsanteckning gällande pappas bortgång. Jag saknar honom ju precis lika mycket nu som då. Jag bara gråter mer sällan.

Men.. det hände nått då. När han gått bort. När jag varit uppe i Hälsingland och hjälpt min syster efter bästa förmåga. Jag skulle resa tillbaka till Linköping efter att jag fått säga hej då till min pappa.

Jag satt i Härjedalingenbussen, längst fram snett bakom chauffören. Det regnade. Allt var grått och trist. Utanför och inuti. Han hade radion på… det brukar de ha. När bussen börjat sin färd från Vallsta där jag klivit på hör jag texten på radion. Tänker inte så mycket på det först.

”There´s rain on my window. But Im thinking of you. Tears on my pillow, but I will come through.”

Stämde ju… sen var det som att… jag kunde inte förstå texten. Jag hörde mitt namn. Tänkte att inte kan det vara en låt med mitt namn i? Men jag lyssnade så hårt jag kunde… och visst sjöng han mitt namn…

”Josefine. I´ll send you all my love. Josefine. I´ll send you all my love and every single step I take, I take for you…..”

Jag satt där, längst fram i bussen, och kände mig både glad och ledsen. Jag skiter i vad andra tror, men jag tycker det var ett ganska rättframt tecken. Jag grät. Jag var så ledsen. Så tom.

Jag tog reda på vad det var för låt. Chris Rea. Låten heter Josefine. Stavat som jag stavar mitt namn.. inte för att det spelar roll.. men.. varje gång jag hör den blir jag både ledsen och alldeles varm inuti. Och tårarna rinner. Givetvis var jag tvungen att kolla upp den nu när jag läst mitt gamla inlägg. Och tårarna kom naturligtvis. Och saknadskänslan.
Pappa, pappa, pappa…..

Men.. måste slita mig från den låten nu. Rammstein igen.. fokusera på att skriva uppgifter till skolan. Sen hundpromenad i regnet. Sen slappa framför teven lite. Sen mer plugg.
Borde vika tvätt, ta hand om disk och plocka lite… men nä.. inte idag.